Jerusalem

Och Baram pascha var ä

När den gamle ma

–De

Och Machmud, hans tjänare, svarade honom:

–Detta är mrs Gordon, som styr kolonien, sedan he

Då förbittrades den gamle ma

–Du ska säga he

Och hans tjänare sade till honom:

–Ska den rättrådige Baram pascha driva bort dessa kristna, endast därför att han har hört deras bröder förtala dem? Vore det inte bättre, herre, att du sa till de

–Du ska säga he

–Vi är glada att få visa Baram pascha hur vi hår inrättat oss i hans palats.

Därpå sände mrs Gordon efter miss Young, som hade studerat österländska språk, sedan hon hade flyttat till Jerusalem, och kunde tala arabiska som en infödd, och bad he

Baram pascha tog sin tjänare Machmuds arm och började vandringen. Och eftersom han ville se hela huset, förde honom miss Young först ner i källarvåningen, där tvättstugan var inrättad. Och med mycken stolthet visade hon honom stora mängder av nytvättade kläder, präktiga bykkar och pa

Alldeles där bredvid låg bakstugan. Och miss Young sade till Baram pascha:

–Se, vilken förträfflig ugn bröderna har murat! Och se, vilket vackert bröd som vi själva tillreder!

Från bakstugan förde hon honom in i snickarverkstaden, där ett par gamla karlar stodo och arbetade. Och miss Young visade Baram pascha ett par enkla stolar och bord, som hade blivit tillverkade i kolonien.

–Ack, Machmud, dessa mä

Baram pascha fördes genom köket och systugan och därpå till ett a

Då tog Baram paschas tjänare mod till sig och bad sin herre betrakta det hårda, starka tyg, som tillverkades.

–Herre, sade han, detta är inte lätta tyger för danserskor eller luftiga dräkter för lättfärdiga kvi

Men Baram pascha teg och gick vidare.

Överallt, där han vandrade fram, såg han mä

–Jag talar om för dem, sade miss Young till Baram pascha, att ni är den gode guvernören, som har låtit oss hyra detta präktiga hus, och de ber mig, att jag ska tacka er, därför att ni har varit så god mot oss.

Men Baram pascha hade hela tiden en sträv och hård min på sitt ansikte och svarade inte miss Young med ett ord. Och hon började bli rädd och tänkte för sig själv: "Varför vill han inte tala till mig ? Har han må

Hon förde paschan in i de långa, smala matrummen, där dukarna togos av borden och porslinet diskades efter morgonmåltiden. Även här såg han ingenting a

Men hans tjänare Machmud tog ä

–Herre, hur kan det vara möjligt, att dessa mä

Baram pascha kunde inte svara honom.

Och Baram pascha genomvandrade ihärdigt alla rummen i sitt hus. Han kom till de ogifta mä

Då tycktes Baram pascha bli allt vredare, och han sade till Machmud:

–Dessa kristna är mig för sluga. De förstår alltför väl att dölja sitt syndiga liv. Jag hade väntat att se golven översållade med fruktskal och cigarraska. Jag trodde, att jag skulle fi

Till sist steg han uppför den bländvita marmortrappan till den stora församlingssalen . Detta rum hade varit paschans stora mottagningssal, nu var det inrättat på amerikanskt sätt med grupper av bekväma stolar kring borden, med böcker och tidskrifter, med piano och orgel samt en och a

Här mottog dem åter mrs Gordon, och Baram pascha sade till sin tjänare:

–Du ska säga he

Men Machmud, Baram paschas tjänare, svarade honom:

–Herre, den ena av dessa kvi

Då lyfte Baram pascha sina ögon och såg på miss Young, och hon mötte hans blick med ett milt leende. Och Baram pascha vände sig från he

–Jag har aldrig sett ett ansikte, som den Allsmäktige har gett större skönhet och renhet. Jag vågar inte säga he

Och Baram pascha sjönk ner på en stol och dolde ansiktet i händerna, medan han sökte reda ut för sig vilket som var sant, det, som han hade hört, eller det, som han hade sett.

Då öppnades dörren helt sakta, och en gammal, fattig vandrare kom in i rummet. Han bar en nött, grå mantel, och benen voro omlindade med trasor. På huvudet hade han en smutsig turban, vars gröna färg betecknade honom som en avkomling av Muhammed.

Utan att akta på paschan kom ma

–Vem är de

–Vi kä

–Machmud, sade paschan till sin tjänare, gå och fråga de

Machmud utförde sitt ärende och kom tillbaka till paschan.

–Han svarar mig, att han har ingenting här att beställa, men han ville inte vandra förbi utan att gå in, därför att det står skrivet: "Låt icke dina fötter synda, så att du går förbi den rättfärdiges boning!"

Baram pascha satt tyst en lång stund.

–Du har säkerligen hört miste, sade han, vänd till Machmud. Fråga honom än en gång vad han har att beställa i detta hus!

Machmud gick och kom tillbaka. Han upprepade ord för ord samma svar.

–Låtom oss då tacka Gud, min vän Machmud! sade Baram pascha enkelt. Han har sänt de