Jerusalem

Baram pascha

Gordonisterna hade varit mycket glada, då de hade fått hyra det präktiga huset utanför Damaskusporten. Det var mycket behagligt att bebo med sina takterrasser och öppna pelargångar, som voro en härlig tillflykt i sommarvärmen. De kunde inte låta bli att tycka, att det var en särskild Guds nåd, att ett sådant hus hade fu

Men nu förhöll det sig så, att huset tillhörde Baram pascha, som var guvernör i Jerusalem på den tiden. Han hade byggt detta stora hus för omkring tre år sedan åt sin hustru, som han älskade mer än allt a

Men när huset hade blivit färdigt och Baram pascha hade flyttat in där med de sina, hade en förfärlig olycka träffat honom. Under den första veckan han bodde där, dog en av hans döttrar, under den andra dog ä

Sedan dess hade palatset stått öde, ända tills Gordonisterna de

Men när det svåra förtalet om Gordonisterna hade uppkommit, överlade flera av de amerikanska missionärerna med varandra om hur de skulle ku

*

Nu var det vid åttatiden en vacker majmorgon. Den tunga natten, som hade hållit staden fången i sitt mörker, hade redan flyktat, och Jerusalem höll på att återfå det utseende, som det hade alla dagar. Vid Damaskusporten hade tiggarna för en god stund sedan intagit sina platser, och gathundarna, som hade varit i rörelse under natten, gingo till vila för dagen i sina hålor och sophögar. En liten karavan hade förra kvällen slagit läger alldeles i

Just då den värsta morgonträngseln rådde i porten, kom en gammal man ridande på en vacker, vit åsna. Han var klädd i en mycket präktig dräkt, hans livklädnad var av mjukt, randigt siden, och över den bar han en fotsid, pälsbrämad kaftan av ljusblå brokad. Både hans turban och gördel voro prydda med rika broderier av guldfärgat silke. Hans ansikte hade säkert en gång varit vackert och vördnadsbjudande. Nu var det härjat av ålderdom, ögonen voro ri

Allt folket, som trängdes i porten, förvånades och sade emellan sig:

–Varför rider Baram pascha genom Damaskusporten ut på den vägen, som han inte har velat skåda på tre

Andra sade spörjande:

–Ska Baram pascha rida ut för att besöka sitt hus, som han har svurit att aldrig mer beträda?

Medan Baram pascha red fram genom folkvimlet i porten, sade han till sin tjänare Machmud, som följde honom:

–Hör du, Machmud, att alla dessa, som vi möter, förundrar sig och frågar varandra: "Vad står nu på? Ska Baram pascha rida ut till sitt hus, som han inte har skådat på tre

Och hans tjänare svarade honom, att han hörde, att folket förundrade sig.

Då sade Baram pascha med stor harm:

–Tror de då, att jag är så gammal, att man kan göra med mig vad man vill? Tror de, att jag kan tåla, att främ lingar lever ett skändligt liv i det hus, som jag byggde åt min hustru, som var en god och ärlig kvi

Baram paschas tjänare sökte stilla hans vrede och sade till honom:

–Herre, du glömmer, att det inte är första gången, som vi har hört de kristna beljuga varandra. Baram pascha lyfte armarna i sin vrede och utropade:

–Flöjtblåsare och danserskor har sitt tillhåll i de rum, där mina kära dog! Dagen ska inte gå till ända, i

När den gamle paschan sade detta, mötte honom en liten skara skolbarn, som kommo tågande framåt vägen, två och två i rask takt. Och när han såg dem, fa

Baram pascha höll i

–Gå och fråga dem vilka de är!

–Jag behöver inte fråga dem vilka de är, svarade hans tjänare, för jag har sett dem här alla dagar. De är Gordonisternas barn, och de är på väg till skolan, som det här folket har inrättat i

Medan paschan ä

Då tog hans tjänare mod till sig och sporde honom-

–Synes det dig inte, herre, att dessa barn måtte äga goda föräldrar?

Men Baram pascha var en gammal man och orubblig i sin vrede, som de gamla pläga vara.

–Jag har hört deras egna tala om dem, svarade han, och jag säger dig, att i

När Baram pascha hade ridit ä

–Gå och fråga dem vilka de är!

Och tjänaren svarade:

–Jag behöver inte spörja, herre, för jag har mött dem här alla dagar. Det är Gordonisternas kvi

Baram pascha svarade;

–Om de än skylde sin ondska med änglavingar, ska jag dock driva dem ur mitt hus.

Han red vidare ända fram till det stora huset. Och när han närmade sig det, hördes därifrån sorl av många röster och ett och a

Han vände sig till sin tjänare och sade:

–Hör hur spelare och danserskor sorlar i mitt hus! Men när han red om hörnet, såg han alla slags sjuka och sårade sitta nerhukade framför ingången till huset. De talade med varandra om sitt lidande, och ett par av dem utstötte jämmerrop.

Och Machmud, hans tjänare, tog mod till sig och sade:

–Här ser du de spelare och danserskor, som du hörde sorla i ditt hus. Dessa kommer hit varje morgon för att rådfråga Gordonisternas läkare och förbindas av deras sköterskor.

Baram pascha svarade:

–Jag ser. att dessa Gordonister har bedårat dig, men jag är för gammal att låta mig bedragas av deras lögner. Jag säger dig, att om jag ägde makt, skulle jag hänga dem alla runtom taklisten av mitt hus.