Страница 86 из 128
Martin Vanger övervägde Mikaels ord men skakade långsamt på huvudet.
”Jag förstår vad du menar. Jag bör lägga ansvaret där det hör hemma. Karlman är delägare i koncernen och har alltid bedrivit krypskytte mot mig, men det här verkar mest vara Birgers hämnd för att du snoppade av honom i korridoren på sjukhuset. Du är en nagel i ögat på honom.”
”Jag vet. Det är därför jag tror att Torsson ändå är den med mest rent mjöl i påsen. Det fordras väldigt mycket för att en ung vikarie ska säga nej när chefredaktören beordrar honom att skriva på ett visst sätt.”
”Jag kan begära att du får en offentlig ursäkt på nyhetsplats i morgon.”
”Gör inte det. Det blir bara en utdragen strid som förvärrar situationen ytterligare.”
”Så du menar att jag inte ska göra någonting?”
”Det är inte lönt. Karlman kommer att krångla och i värsta fall blir du utmålad som en skurk som i egenskap av ägare på ett illegitimt sätt försöker påverka den fria opinionsbildningen.”
”Förlåt mig, Mikael, men jag håller inte med dig. Jag har faktiskt också rätt att skapa opinion. Min åsikt är att den här artikeln stinker — och jag tänker nog göra min personliga inställning klar. Jag är trots allt Henriks ersättare i Mille
”Okej.”
”Jag kommer alltså att begära replik. I de
”Okej, du måste agera efter din egen övertygelse.”
”För mig är det också viktigt att du verkligen förstår att jag inte har något med det här infama angreppet att göra.”
”Jag tror dig”, svarade Mikael.
”Dessutom — jag vill egentligen inte dra upp det nu, men det här aktualiserar vad vi redan har utbytt åsikter om. Det är viktigt att åter installera dig på Mille
”Jag förstår din synpunkt, men nu är det min tur att vara oense med dig. Jag kan inte bryta kontraktet med Henrik och faktum är att jag inte vill bryta det. Du förstår, jag tycker faktiskt om honom. Och det här med Harriet…”
”Ja?”
”Jag förstår att det är jobbigt för dig och jag inser att Henrik har varit besatt av detta i många år.”
”Oss emellan — jag älskar Henrik och han är min mentor, men när det gäller Harriet har han varit besatt på gränsen till rättshaveri.”
”När jag började det här jobbet hade jag attityden att det var bortkastad tid. Men saken är den att vi mot all förmodan har hittat nytt material. Jag tror att vi står inför ett genombrott och att det kanske är möjligt att ge ett svar på frågan om vad som hände.”
”Du vill inte berätta vad det är ni har hittat?”
”Enligt kontraktet får jag inte diskutera detta med någon utan Henriks personliga medgivande.”
Martin Vanger lutade hakan mot handen. Mikael läste tvivel i hans ögon. Till sist fattade Martin ett beslut.
”Okej, i så fall är det bästa vi kan göra att så fort som möjligt reda ut gåtan om Harriet. Då säger jag så här: jag ger dig allt stöd jag kan så att du så fort som möjligt kan avsluta arbetet på ett tillfredsställande sätt och därefter återgå till Mille
”Bra. Jag vill inte behöva slåss mot dig också.”
”Det behöver du inte göra. Du har mitt fulla stöd. Du kan vända dig till mig när du vill om du stöter på problem. Jag ska trycka till Birger ordentligt så att han inte lägger hinder i vägen på något sätt. Och jag ska försöka prata med Cecilia så att hon lugnar ned sig.”
”Tack. Jag måste få möjlighet att ställa frågor till he
Martin Vanger log plötsligt.
”Ni har kanske andra saker att reda ut. Men det lägger jag mig inte i.”
De skakade hand.
Lisbeth Salander hade under tystnad lyssnat till replikskiftet mellan Mikael och Martin Vanger. När Martin gått sträckte hon sig efter Hedestads-Kurirenoch ögnade igenom artikeln. Hon lade ifrån sig tidningen utan någon kommentar.
Mikael satt tyst och funderade. Gu
Efter frukosten satte Mikael sin researchmedarbetare på att läsa in sig på polisutredningen. Han sållade materialet och gav he
Därefter gick Mikael över till Dirch Frode och lät honom formulera ett anställningskontrakt som i
När han kom tillbaka till gäststugan hade Lisbeth flyttat ut till trädgården och satt försjunken i polisutredningen. Mikael gick in och värmde på kaffet. Han betraktade he
”Det du har skrivit om Harriets försvi
”Det stämmer. Jag antecknade sådant som jag tyckte var betydelsefullt, frågor jag ville ställa till Henrik Vanger och a
”Och nu?”
”Tidigare har all utredning fokuserat på Hedebyön. Nu är jag övertygad om att den här storyn började i
Lisbeth nickade. Hon funderade en stund.
”Det var starkt av dig att komma på det här med bilderna”, sa hon.
Mikael höjde ögonbrynen. Lisbeth Salander verkade inte vara en person som slösade med beröm och Mikael kände sig underligt smickrad. Å andra sidan — rent journalistiskt var det faktiskt en ovanlig bedrift.
”Det är din tur att fylla i detaljerna. Hur gick det med den där bilden som du jagade uppe i Norsjö?”
”Du menar att du intekollade på bilderna i min dator?”
”Jag hade inte tid. Jag ville hellre läsa vad du hade för tankar och drog för slutsatser.”
Mikael suckade, startade sin iBook och klickade upp bildmappen.
”Det är fascinerande. Besöket i Norsjö var en framgång och en total besvikelse. Jag hittade bilden, men den säger inte mycket. Den där kvi
Han klickade upp en bild som hade dokumentnamnet [HARRIET/bd-19.eps].
Lisbeth förstod hans besvikelse. Hon såg en lätt ofokuserad bild tagen med vidvinkel som visade clowner i Barnens dag-tåget. I bakgrunden syntes hörnet av Sundströms herrmode. Ett tiotal personer stod på trottoaren i bakgrunden, mellan clownerna och fronten på den efterföljande lastbilen.
”Jag tror att det var den här personen hon såg. Dels därför att jag försökt triangulera vad hon tittade på med ledning av hur he