Страница 87 из 128
Det Lisbeth såg var en oskarp figur som stod lite bakom åskådarna, en bit in på tvärgatan. Han hade en mörk täckjacka med ett rött fält på axlarna och mörka byxor, möjligen jeans. Mikael zoomade in så att figuren fyllde hela skärmen från midjehöjd. Bilden blev omedelbart suddigare.
”Det är en man. Han är ungefär 1,80 lång, ordinär kroppsbyggnad. Han har mörkblont halvlångt hår och är slätrakad. Men det är omöjligt att urskilja ansiktsdragen eller ens uppskatta åldern. Han kan vara mellan tonåren och medelåldern.”
”Man kan manipulera bilden…”
”Jag har manipulerat bilden. Jag har till och med skickat en kopia till Christer Malm på Mille
”Har du visat bilden för någon? Folk kan kä
”Jag har visat bilden för Dirch Frode. Han har ingen aning om vem personen är.”
”Dirch Frode är nog inte den mest alerta personen i Hedestad.”
”Nej, men det är honom och Henrik Vanger som jag jobbar åt. Jag vill visa bilden för Henrik i
”Han kanske bara är en åskådare.”
”Det är möjligt. Men i så fall förmådde han utlösa en märklig reaktion hos Harriet.”
Under den kommande veckan arbetade Mikael och Lisbeth med fallet Harriet i stort sett varje vaket ögonblick. Lisbeth fortsatte att läsa igenom utredningen och smattrade iväg fråga efter fråga som Mikael försökte besvara. Det kunde bara fi
Lisbeth Salander framstod efter hand som allt mer motsägelsefull för Mikael. Trots att hon bara skummade texterna i utredningen tycktes hon hela tiden fastna för de mest obskyra och motstridiga detaljerna.
De gjorde avbrott på eftermiddagarna, när hettan gjorde det olidligt i trädgården. Några gånger gick de ned och badade i kanalen eller promenerade upp till terrassen på Susa
Mikael fortsatte att göra en terrängrunda varje afton. Lisbeth kommenterade inte hans övningar när han andfådd återkom till stugan. Att springa över stock och sten var uppenbarligen inte he
”Jag är fyrtio plus”, sa Mikael till he
”Jaha.”
”Tränar du aldrig?”
”Jag boxas ibland.”
”Boxas?”
”Ja, du vet, med handskar.”
Mikael gick och duschade och försökte föreställa sig Lisbeth i en boxningsring. Han var inte säker på att hon inte drev med honom. En fråga måste helt enkelt ställas.
”Vilken viktklass boxas du i?”
”Ingen alls. Jag sparrar lite då och då mot grabbarna i en boxningsklubb på Söder.”
Varför förvånar det mig inte, tänkte Mikael. Men han konstaterade att hon i alla fall hade berättat något om sig själv. Han kände fortfarande inte till några basfakta om he
En eftermiddag lade Lisbeth Salander plötsligt ifrån sig en pärm och tittade på Mikael med en rynka mellan ögonbrynen.
”Vad vet du om Otto Falk? Prästen.”
”Ganska lite. Jag träffade den nuvarande prästen här i kyrkan några gånger i början av året och hon berättade att Falk fortfarande lever men är bosatt på något geriatrikerhem i Hedestad. Alzheimers.”
”Varifrån kom han?”
”Härifrån Hedestad. Han studerade i Uppsala och var kring trettio då han flyttade hem igen.”
”Han var ogift. Och Harriet umgicks med honom.”
”Varför frågar du?”
”Jag konstaterar bara att snuten, den där Morell, var ganska mild mot honom i förhören.”
”På 1960-talet hade präster fortfarande en helt a
”Jag undrar hur noga polisen genomsökte prästgården. På bilderna syns det att det var ett stort trähus och det måste ha fu
”Det är sant. Men det fi
”Det gör det faktiskt”, sa Lisbeth Salander och log skevt mot Mikael. ”För det första var han präst, och präster om några har ett speciellt förhållande till Bibeln. För det andra var han den siste som såg och pratade med Harriet.”
”Men han gick omedelbart ned till olycksplatsen och sta
”Äsch, jag kan knäcka hans alibi. Men det var faktiskt en helt a
”Ja?”
”Jag var… jag hade lite tid för mig själv i våras och läste en del om sadister i ett helt a
”Djuroffer och brä
”Ja. Både plågade djur och eld dyker upp i flera av Harriets mordfall. Men det jag egentligen tänkte på var att prästgården bra
Mikael funderade en stund.
”Vagt”, sa han slutligen.
Lisbeth Salander nickade. ”Instämmer. Men värt att notera. Jag hittar ingenting i utredningen om vad som orsakade branden och det skulle vara spä
När Lisbeth gick och lade sig den sjunde natten i Hedeby var hon vagt irriterad på Mikael Blomkvist. I en vecka hade hon tillbringat så gott som varje vaken minut med honom; i vanliga fall brukade sju minuters sällskap med en a
Hon hade för länge sedan konstaterat att hon inte var bra på sociala relationer och inrättat sig i ett liv som enstöring. Hon var fullt nöjd med detta om folk bara lät he
Hon hade tidigt lärt sig att det inte tjänade något till att gråta. Hon hade också lärt sig att vid varje tillfälle då hon försökt göra någon uppmärksam på något i he
Mikael Blomkvist hade samma irriterande förmåga som alla andra mä