Страница 35 из 128
I takt med att negativa besked kom in växte sa
Den stora skallgångskedjan två dagar efter he
Nästa dag fortsatte sökandet med reducerat manskap. De
En viss frustration kunde avläsas i en tjänsteanteckning då sökandet avbröts den tredje dagen efter försvi
KAPITEL 9: Måndag 6 januari — Onsdag 8 januari
Mikael hade fortsatt att läsa till långt in på småtimmarna och klivit upp sent på trettondag jul. En marinblå årsgammal Volvo stod parkerad precis utanför porten till Henrik Vangers hus. I samma ögonblick som Mikael satte handen på dörrhandtaget öppnades porten av en man i femtioårsåldern som var på väg ut. De kolliderade nästan. Ma
”Ja? Kan jag hjälpa till?”
”Jag ska besöka Henrik Vanger”, svarade Mikael.
Blicken i ma
”Du måste vara Mikael Blomkvist som ska hjälpa Henrik med familjekrönikan?”
Mikael nickade och tog handen. Henrik Vanger hade uppenbarligen börjat sprida Mikaels cover story, som skulle förklara varför han befa
”Jag heter Martin Vanger”, bekräftade han. ”Välkommen till Hedestad.”
”Tack.”
”Jag såg dig på TV för en tid sedan.”
”Alla tycks ha sett mig på TV.”
”We
”Henrik nämnde det. Jag väntar på resten av historien.”
”Han berättade för några dagar sedan att han anlitat dig.” Martin Vanger skrattade plötsligt. ”Han sa att det förmodligen var på grund av We
Mikael tvekade en sekund i
”Det var ett viktigt skäl. Men ärligt talat behövde jag komma bort från Stockholm, och Hedestad dök upp i rätt ögonblick. Tror jag. Jag kan inte låtsas att rättegången aldrig har hänt. Jag ska in i fängelse.”
Martin Vanger nickade, plötsligt allvarlig.
”Kan du överklaga?”
”Det hjälper inte i det här fallet.”
Martin Vanger tittade på sitt armbandsur.
”Jag ska vara i Stockholm i kväll och måste rusa. Jag är tillbaka om några dagar. Kom över och ät middag hos mig. Jag vill väldigt gärna höra vad som egentligen hände under den där rättegången.”
De skakade hand igen i
”Henrik är en trappa upp. Kliv på bara.”
Henrik Vanger satt i soffgruppen i sitt arbetsrum där han hade Hedestads-Kuriren, Dagens Industri, Svenska Dagbladetoch båda kvällstidningarna på bordet.
”Jag träffade Martin utanför.”
”Han stressade iväg för att rädda imperiet”, svarade Henrik Vanger och höjde bordstermosen. ”Kaffe?”
”Tack gärna”, svarade Mikael. Han slog sig ned och undrade varför Henrik Vanger såg så road ut.
”Jag ser att du är omnämnd i tidningen.”
Henrik Vanger sköt fram den ena kvällstidningen, där rubriken Medial kortslutninglåg uppslagen. Texten var skriven av en kolumnist i randig kavaj som tidigare arbetat på Finansmagasinet Monopoloch som gjort sig känd som expert på att i raljerande ton racka ned på alla som engagerat sig i en fråga eller stuckit ut hakan — feminister, antirasister och miljöaktivister kunde alltid räkna med en släng av sleven. Kolumnisten var dock inte känd för att själv någonsin hysa en enda kontroversiell åsikt. Nu hade han uppenbarligen övergått till mediekritik; flera veckor efter rättegången i We
Ryktet går att Mille
Mikael slog på mobiltelefonen och kontrollerade om han hade fått någon påringning från Erika. Han hade inga meddelanden. Henrik Vanger avvaktade utan att säga något; Mikael insåg plötsligt att den gamle tänkte överlåta åt honom att bryta tystnaden.
”Han är en idiot”, sa Mikael.
Henrik Vanger skrattade, men kommenterade osentimentalt: ”Det må så vara. Men det är inte han som blivit dömd i tingsrätten.”
”Det stämmer. Och han kommer aldrig att bli det heller. Han säger aldrig själv något originellt men hakar alltid på och kastar sista stenen i så förnedrande ordalag som möjligt.”
”Sådana har jag sett många av i mina dagar. Ett gott råd — om du nu vill ha det från mig — är att ignorera honom när han väsnas, inte glömma någonting och ge tillbaka för gammal ost när du får tillfälle. Men inte nu när han slår ur överläge.”
Mikael såg frågande ut.
”Jag har haft många fiender genom åren. En sak har jag lärt mig och det är att inte ta en fight när du med säkerhet kommer att förlora. Däremot ska du aldrig låta en mä
”Tack för filosofilektionen. Nu vill jag att du berättar om din familj.” Mikael satte en bandspelare på bordet mellan dem och tryckte in inspelningstangenten.
”Vad vill du veta?”
”Jag har läst första pärmen; om försvi
Lisbeth Salander stod stilla i det folktomma trapphuset med blicken fixerad vid mässingsskylten med texten Advokat N. E. Bjurmani närmare tio minuter i
Det var tisdag. Det var det andra mötet och hon var fylld av onda aningar.
Hon var inte rädd för advokat Bjurman — Lisbeth Salander var sällan rädd för vare sig mä