Страница 34 из 128
Redan nästkommande blad avslöjade att den kryptiska signaturen G. M. åsyftade en kriminalinspektör Gustaf Morell, som kommit med båt till Hedebyön där han övertagit befälet och upprättat en formell anmälan om Harriet Vangers försvi
Morell hade gått systematiskt tillväga. Han hade först intervjuat Henrik Vanger i sällskap med Isabella Vanger, Harriets mamma. Därefter hade han i tur och ordning pratat med en Ulrika Vanger, Harald Vanger, en Greger Vanger, Harriets bror Martin Vanger samt en Anita Vanger. Mikael drog slutsatsen att dessa personer hade intervjuats i någon sorts skala av fallande betydelse.
Ulrika Vanger var mor till Henrik Vanger och hade uppenbarligen en status motsvarande änkedrottning. Ulrika Vanger var bosatt på Vangerska gården och hade inga upplysningar att lämna. Hon hade gått och lagt sig tidigt kvällen i
Harald Vanger var Henriks bror och rankad som nummer två på listan över inflytelsErika familjemedlemmar. Han förklarade att han hade träffat Harriet Vanger som hastigast då hon återvände från festdagen i Hedestad, men att han ” icke sett he
Greger Vanger, bror till Henrik och Harald, uppgav att han hade träffat den försvu
Martin Vanger intervjuades som hastigast. Han läste sista året på gymnasiet i Uppsala, där han var inhyst hos Harald Vanger. Han hade inte fått plats i Haralds bil och istället åkt tåg till Hedeby och anlänt så sent att han fastnat på fel sida om broolyckan och inte kommit över förrän sent på aftonen med båt. Han intervjuades i förhoppningen om att hans syster hade meddelat sig med honom och kanske gett en antydan om att hon tänkte rymma. Frågan möttes av protester från Harriets mor, men kommissarie Morell ansåg i det ögonblicket att en rymning närmast var en förhoppning. Martin hade dock inte talat med sin syster sedan sommarlovet och hade inga upplysningar av värde att lämna.
Anita Vanger var dotter till Harald Vanger men angavs felaktigt som ”kusin” till Harriet — i själva verket var Harriet he
Samtidigt som kriminalinspektör Morell hade intervjuat familjemedlemmarna hade han beordrat poliskonstaplarna Magnusson och Bergman — patrull 014 — att organisera en första skallgångskedja medan det ä
Sökandet efter Harriet Vanger var dock resultatlöst och avbröts först långt efter mörkrets inbrott vid tiotiden på kvällen. Temperaturen under natten sjönk till nollgradigt.
Under eftermiddagen hade kriminalinspektör Morell etablerat sitt högkvarter i en salong som Henrik Vanger ställt till förfogande i bottenvåningen i Vangerska gården. Han hade vidtagit en rad åtgärder.
I sällskap med Isabella Vanger hade han inspekterat Harriets rum och försökt få en uppfattning om ifall någonting saknades, kläder, någon väska eller liknande som kunde antyda att Harriet Vanger rymt hemifrån. Isabella Vanger hade inte varit särskilt hjälpsam och tycktes inte ha någon större kunskap om hur he
Morell hade kallat flera personer till förhör, både familjemedlemmar och anställda. Samtliga intervjuer var noggrant bokförda.
Då deltagarna i den första skallgångskedjan efter hand återkommit med nedslående besked fattade kommissarien beslut om att ett mer systematiskt sökande måste genomföras. Under kvällen och natten inkallades förstärkning; Morell kontaktade bland a
Mikael Blomkvist kunde livligt föreställa sig de scener som måste ha utspelat sig på Vangerska gården under dessa händelsErika dygn. Det framgick tydligt att olyckan på bron bidragit till förvirringen under de första timmarna; dels genom att försvåra möjligheterna att få effektiv förstärkning från fastlandet, dels eftersom alla ansåg att två så dramatiska händelser på samma plats och vid samma tidpunkt på något sätt rimligen måste vara länkade till varandra. När tankbilen lyftes bort hade kriminalinspektör Morell till och med gått ned till bron för att försäkra sig om att Harriet Vanger på något osa
Under det första förvirrade dygnet sjönk förhoppningarna om att ärendet skulle få en snabb och lycklig upplösning. Dessa ersattes gradvis av två spekulationer. Trots de uppenbara svårigheterna med att omärkligt ku