Страница 27 из 128
Arbetsrummet var en 2 x 3 meter stor kub i
Hon hade sällan något ärende till sitt kontor och besökte det kanske ett halvt dussin gånger per år, huvudsakligen om hon behövde sitta för sig själv och bearbeta någon rapport strax före avlämning. Dragan Armanskij hade insisterat på att hon skulle ha en egen plats. Hans motivering var att hon då skulle kä
Lisbeth Salander plockade fram den manschett hon hade hämtat hos Plague. Hon lade föremålet på bordet framför sig och betraktade det eftertänksamt medan hon bet sig i underläppen och funderade.
Klockan var över elva på kvällen och hon var ensam på våningsplanet. Hon kände sig plötsligt uttråkad.
Efter en stund reste hon sig och gick längst bort i korridoren där hon kände på dörren till Dragan Armanskijs rum. Låst. Hon såg sig omkring. Sa
Armanskijs rum var rymligt, med skrivbord, besöksstolar och ett litet konferensbord med plats för åtta personer i ett hörn. Det var oklanderligt välstädat. Hon hade inte snokat hos honom på länge och när hon nu ändå var på kontoret… Hon tillbringade en timme vid hans skrivbord och uppdaterade sig om jakten på en misstänkt företagsspion, vilka personer som placerats under coverpå ett företag där en organiserad stöldliga härjade, samt vilka åtgärder som i största hemlighet vidtagits för att skydda en klient som fruktade att he
Till sist placerade hon alla papper exakt som de hade legat, låste dörren till Armanskijs rum och promenerade hem till Lundagatan. Hon kände sig tillfreds med dagen.
Mikael Blomkvist skakade återigen på huvudet. Henrik Vanger hade satt sig bakom skrivbordet och betraktade Mikael med lugn blick, som om han redan var beredd på alla invändningar.
”Jag vet inte om vi någonsin kommer att få veta sa
”Det här är inte riktigt klokt”, konstaterade Mikael.
”Varför skulle det inte vara klokt?”
”Jag har hört tillräckligt. Henrik, jag förstår din sorg, men jag ska också vara ärlig mot dig. Det du ber mig göra är slöseri med tid och pengar. Du ber mig trolla fram en lösning på ett mysterium som kriminalpoliser och riktiga brottsutredare med väsentligt större resurser gått bet på i åratal. Du ber mig lösa ett brott nästan fyrtio år efter att det begicks. Hur skulle jag ku
”Vi har inte diskuterat ditt arvode”, replikerade Henrik Vanger.
”Det behövs inte.”
”Om du säger nej kan jag inte tvinga dig. Men lyssna på vad jag erbjuder. Dirch Frode har redan formulerat ett kontrakt. Vi kan förhandla om detaljer, men kontraktet är enkelt och allt som saknas är din underskrift.”
”Henrik, det här är meningslöst. Jag kan inte lösa gåtan med Harriets försvi
”Enligt kontraktet behöver du inte göra det. Allt jag begär är att du gör ditt allra bästa. Om du misslyckas så är det Guds vilja eller — om du inte tror på honom — ödet.”
Mikael suckade. Han hade börjat kä
”Låt höra.”
”Jag vill att du under ett år bor och arbetar här i Hedeby. Jag vill att du ska gå igenom hela utredningen om Harriets försvi
”Du ber mig överge hela mitt liv och min karriär för att i ett år ägna mig åt något som är fullständigt bortkastad tid.”
Henrik Vanger log plötsligt.
”Vad gäller din karriär kan vi väl enas om att den för ögonblicket är ganska ljummen.”
Det hade Mikael ingen replik på.
”Jag vill köpa ett år av ditt liv. Ett jobb. Lönen är bättre än något a
Mikael satt förstummad.
”Jag har inga illusioner. Jag vet att chansen att du skulle lyckas är minimal, men om du mot all förmodan skulle lösa gåtan så erbjuder jag en bonus — dubbel ersättning, alltså 4,8 miljoner kronor. Låt oss vara generösa och avrunda till 5 miljoner.”
Henrik Vanger lutade sig bakåt och lade huvudet på sned.
”Jag kan betala pengarna till vilket bankkonto du önskar, var som helst i världen. Du kan också få pengarna i kontanter i en resväska, så är det upp till dig om du vill rapportera inkomsten till skattemyndigheterna.”
”Det är… sjukt”, stammade Mikael.
”Varför det?” frågade Henrik Vanger lugnt. ”Jag är över åttio år och fortfarande vid mina si
Mikael Blomkvist skakade på huvudet.
”Försök att förstå mig. Jag är gammal och kommer snart att dö. Det fi
”Du betalar flera miljoner kronor för ingenting. Allt jag behöver göra är alltså att underteckna kontraktet och sedan rulla tummarna i ett år.”
”Det kommer du inte att göra. Tvärtom — du kommer att arbeta hårdare än du någonsin gjort i hela ditt liv.”
”Hur kan du vara så säker på det?”
”Därför att jag kan erbjuda dig något som du inte kan köpa för pengar men som du vill ha mer än något a
”Vad skulle det vara?”
Henrik Vangers ögon smalnade.
”Jag kan ge dig Hans-Erik We
KAPITEL 7: Fredag 3 januari
Erika satte ned kaffekoppen på bordet och vände ryggen mot Mikael. Hon stod vid fönstret i hans lägenhet och tittade på utsikten mot Gamla stan. Det var den 3 januari och klockan var nio på förmiddagen. All snö hade regnat bort under nyårshelgen.