Страница 21 из 128
Henrik Vanger plockade fram ytterligare ett fotoalbum och bläddrade upp rätt sida.
”Här är Richard i sällskap med veterinär Birger Furugård, som snart blev ledare för den så kallade Furugårdsrörelsen, som var det tidiga 1930-talets stora nazirörelse. Men Richard sta
Han bläddrade en sida framåt i albumet. Richard Vanger i uniform.
”1927 tog han värvning i det militära — mot vår fars vilja — och under 1930-talet betade han av flertalet nazigrupper i landet. Om det existerade en sjuk konspirativ sammanslutning så kan du vara övertygad om att hans namn återfa
”Jag är inte historiker men jag har läst en och a
”1939 startade alltså andra världskriget och därefter finska vinterkriget. Ett stort antal aktivister i Lindholmrörelsen anslöt sig som Finlandsfrivilliga. Richard var en av dem; vid det laget var han kapten i svenska armén. Han stupade i februari 1940, strax i
”Jag förstår.”
”1926, då han var nitton år, umgicks han med en kvi
”Han hade inga egna pengar?”
”Arvet han hade i koncernen var låst. Han kunde inte sälja utanför familjen. Till saken hör att Richard var en brutal hustyra
”Om Richard hade representerat familjens mörka och fanatiska sida så representerade Gottfried den lättjefulla sidan. När han var i artonårsåldern tog jag mig an honom — han var trots allt min döde brors son — men du ska komma ihåg att åldersskillnaden mellan oss inte var stor. Jag var bara sju år äldre. Redan då satt jag i koncernens ledning och det var klart att jag var den som skulle ta över efter min far medan Gottfried närmast betraktades som en utböling i familjen.”
Henrik Vanger funderade en stund.
”Min far visste inte riktigt hur han skulle bete sig mot sin sonson och det var jag som insisterade på att någonting måste göras. Jag gav honom arbete inom koncernen. Det var efter kriget. Han försökte nog göra ett anständigt jobb, men han hade svårt att koncentrera sig. Han var en slarver, en charmör och festprisse, han hade kvi
”Han är alltså Harriets och Martins far?” frågade Mikael och pekade mot porträttet på serveringsbordet. Mot sin vilja måste han erkä
”Riktigt. I slutet av 1940-talet träffade Gottfried en kvi
Både Mikael och Henrik Vanger begrundade fotografiet.
”Men låt mig fortsätta. Isabella var född 1928 och lever fortfarande. Då hon var elva år började kriget och du kan föreställa dig hur det var att vara tonåring i Berlin medan bombplanen vräkte ut sina laster. Jag kan föreställa mig att då hon klev iland i Sverige kändes det som om hon kommit till paradiset på jorden. Dessvärre delade hon alltför många av Gottfrieds later; hon var slösaktig och festade ständigt och hon och Gottfried framstod ibland mer som supkamrater än äkta makar. Hon reste också flitigt i Sverige och utomlands och saknade på det hela taget ansvarskänsla. Det gick naturligtvis ut över barnen. Martin föddes 1948 och Harriet 1950. Deras uppväxt var kaotisk, med en mor som ständigt övergav dem och en far som närmade sig alkoholism.”
”1958 ingrep jag. Gottfried och Isabella var då bosatta i
Henrik Vanger tittade på klockan.
”Mina trettio minuter är strax ute men jag börjar närma mig slutet på berättelsen. Ger du mig respit?”
Mikael nickade. ”Fortsätt.”
”I korthet då. Jag var barnlös — en dramatisk kontrast till övriga bröder och familjemedlemmar, som tycktes vara besatta av ett enfaldigt behov av att fortplanta släkten Vanger. Gottfried och Isabella flyttade hit men äktenskapet var på upphällningen. Redan efter ett år flyttade Gottfried ut till sin stuga. Han bodde alldeles ensam där långa perioder och flyttade in till Isabella när det blev för kallt. Själv tog jag mig an Martin och Harriet och de blev på många sätt de barn jag själv aldrig fick.
Martin var… sa
”Och Harriet”, frågade Mikael.
”Harriet blev min ögonsten. Jag försökte ge he
”Så vad hände?”
”Vi har nu kommit fram till den egentliga orsaken till att jag vill anlita dig. Jag vill att du tar reda på vem i familjen som mördade Harriet Vanger och som därefter ägnat snart fyrtio år åt att försöka driva mig till vansi
KAPITEL 5: Torsdag 26 december
För första gången sedan Henrik Vanger inledde sin monolog hade den gamle lyckats överrumpla honom. Mikael var tvungen att be honom upprepa vad han just sagt för att vara säker på att han hört rätt. Ingenting i de klipp han hade läst antydde att ett mord skulle ha begåtts i den Vangerska familjens kärna.