Страница 19 из 128
Henrik Vanger gick fram till skrivbordet och lyfte upp porträttet.
”Det här är Harriet Vanger, sondotter till min bror Richard Vanger. Hon passade dig åtskilliga gånger den sommaren. Du var två år och skulle fylla tre. Eller kanske var du tre år redan — jag mi
”Du får förlåta mig, men jag har inte det minsta mi
”Det förstår jag. Men jag mi
Mikael blev plötsligt kall inombords. Han mindes faktiskt den gula traktorn. När han blev äldre hade den stått som prydnad på en hylla i hans pojkrum.
”Mi
”Jag kommer ihåg den. Det kan kanske roa dig att veta att den traktorn fortfarande fi
”Verkligen?” Henrik Vanger skrockade förtjust. ”Låt mig visa dig…”
Den gamle gick fram till bokhyllan och drog fram ett fotoalbum från en av de nedre hyllorna. Mikael noterade att han uppenbarligen hade svårt att böja sig och var tvungen att ta stöd mot bokhyllan då han skulle räta på sig igen. Henrik Vanger tecknade till Mikael att slå sig ned i soffgruppen medan han bläddrade i albumet. Han visste vad han letade efter och lade strax albumet på serveringsbordet. Han pekade på en svartvit amatörbild där fotografens skugga syntes i nederkanten. I förgrunden fa
”Det här är du den sommaren. Dina föräldrar sitter i trädgårdsmöblerna i bakgrunden. Harriet är lite skymd av din mor och pojken till vänster om din far är Harriets bror, Martin Vanger, som i dag leder Vangerkoncernen.”
Mikael hade inga svårigheter att kä
”Jag vet att din far är död. Lever din mor?”
”Nej”, svarade Mikael. ”Hon dog för tre år sedan.”
”Det var en trevlig kvi
”Men jag är övertygad om du inte bett mig komma hit för att prata gamla mi
”Det har du helt rätt i. Jag har förberett vad jag ska säga till dig i flera dagar men nu när jag äntligen har dig framför mig så vet jag inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag antar att du läst in dig något på mig i
Mikael tog en klunk svart kaffe — kokkaffe— och undrade vart historien skulle leda.
”Jag har ont i höften och svårt att gå långa promenader. En dag kommer du själv att upptäcka hur orken tryter hos gamla gubbar, men jag är varken morbid eller senil. Jag är alltså inte besatt av döden, men jag befi
Mikael nickade. Henrik Vanger pratade med tydlig och stadig röst och Mikael hade redan dragit slutsatsen att den gamle varken var senil eller irrationell. ”Jag är mest nyfiken på varför jag är här”, upprepade han.
”Jag har bett dig komma hit därför att jag vill be dig om hjälp med det där bokslutet jag talade om. Jag har några saker ouppklarade.”
”Varför just mig? Jag menar… vad får dig att tro att jag skulle ku
”Därför att precis då jag började fundera på att anlita någon blev ditt namn aktuellt i We
Mikael skrattade vänligt. ”Nja, det är då ett knä som jag inte har minsta mi
”Förlåt, du missförstod mig. Ni flyttade till Stockholm när din pappa fick jobb som verkstadschef på Zarinders Mekaniska. Det var ett av många företag som ingick i Vangerkoncernen och det var jag som ordnade jobbet åt honom. Han saknade utbildning, men jag visste ju vad han gick för. Jag träffade din pappa flera gånger under årens lopp då jag hade ärenden till Zarinders. Vi var väl inte nära vä
”Okej, jag förstår. Men exakt vad är det du vill att jag ska göra?”
Henrik Vanger tittade ned på sina händer en kort stund och smuttade därefter på kaffet som om han behövde en liten paus i
”Mikael, i
”Vad för överenskommelse?”
”Jag kommer att berätta en historia i två delar för dig. Den ena delen handlar om familjen Vanger. Det är förevändningen. Det är en lång och mörk historia, men jag ska försöka hålla mig till den osminkade sa
Mikael suckade. Det var uppenbart att Henrik Vanger inte hade för avsikt att kort och koncist lägga fram sitt ärende och släppa iväg honom till eftermiddagståget. Mikael hade en bestämd känsla av att om han ringde Dirch Frode och bad honom om skjuts till stationen så skulle bilen vägra starta i kylan.
Den gamle måste ha ägnat stor tid åt att fundera ut hur han skulle kroka honom. Mikael fick en känsla av att allt som skett sedan han klev in i rummet var en regisserad föreställning; den inledande överraskningen om att han som barn hade träffat Henrik Vanger, bilden på föräldrarna i fotoalbumet och betoningen av att Mikaels pappa och Henrik Vanger hade varit vä
Mikaels slutsats var att Henrik Vanger ville att han skulle göra någonting som han förmodligen inte hade den ringaste lust att göra. Det enda som återstod var att lista ut vari detta bestod och därefter tacka nej. Och möjligen hi
”Sorry, no deal”, svarade Mikael. Han tittade på klockan. ”Jag har varit här i tjugo minuter. Jag ger dig exakt trettio minuter att berätta vad du vill. Därefter ringer jag en taxi och åker hem.”