Страница 18 из 128
Frode hade rätt i att det inte var någon lång resa. Han passerade Uppsala och därefter började det glesa pärlbandet av små industristäder längs Norrlandskusten. Hedestad var en av de mindre, lite mer än en timme norr om Gävle.
Natten till a
”Första gången i Hedestad?” frågade Frode.
Mikael nickade.
”Gammal industristad med hamn. Inte stor, bara 24 000 invånare. Men folk trivs här. Henrik bor i Hedeby — det är precis vid södra infarten till stan.”
”Du bor också här?” frågade Mikael.
”Det blev så. Jag är född i Skåne, men började arbeta för Vanger direkt efter examen 1962. Jag är affärsjurist och med åren blev jag och Henrik vä
”Bara för att ragga upp journalister med skamfilat rykte.”
”Underskatta inte dig själv. Du är inte den ende som förlorat en match mot Hans-Erik We
Mikael sneglade på Frode, osäker på hur han skulle tolka repliken.
”Har den här inbjudan något med We
”Nej”, svarade Frode. ”Men Henrik Vanger tillhör inte direkt We
”Som du inte vill berätta om.”
”Som det inte är min sak att berätta om. Vi har ordnat så att du kan övernatta hemma hos Henrik Vanger. Om du inte vill det kan vi boka in dig på Stora hotellet i
”Tja, jag tar kanske kvällståget tillbaka till Stockholm.”
Vid infarten till Hedeby var det fortfarande oplogat och Frode baxade fram bilen i frusna hjulspår. Det var en kärna av gammal trähusbebyggelse av bruksortsformat längs Bottenhavet. I omgivningarna fa
”Det här är Vangerska gården”, sa Dirch Frode. ”En gång var det liv och rörelse här, men i dag bor bara Henrik och en hushållerska i huset. Det fi
De klev ur bilen. Frode pekade norrut.
”Traditionellt brukar den som leder Vangerkoncernen bo här, men Martin Vanger ville ha någonting modernare och byggde villan längst ut på udden.”
Mikael såg sig omkring och undrade vilken galen impuls han hade tillfredsställt genom att acceptera advokat Frodes inbjudan. Han bestämde sig för att om möjligt återvända till Stockholm redan samma kväll. En stentrappa ledde till entrén men i
På bilderna hade han varit yngre men han såg förvånansvärt kraftfull ut för att vara åttiotvå år gammal; en senig kropp med ett kärvt och väderbitet ansikte och yvigt, bakåtkammat grått hår som antydde att hans gener inte uppmuntrade till skallighet. Han var klädd i välstrukna mörka byxor, vit skjorta och en sliten brun vardagskofta. Han hade en smal mustasch och tu
”Det är jag som är Henrik Vanger”, hälsade han. ”Tack för att du ville besöka mig.”
”Hej. Det var en överraskande inbjudan.”
”Kom in i värmen. Jag har ställt i ordning ett gästrum; vill du fräscha upp dig? Vi äter middag lite senare. Det här är A
Mikael skakade hastigt hand med en kortvuxen kvi
Mikael tackade och vände sig därefter till Henrik Vanger: ”Jag är inte säker på att jag sta
Henrik Vanger växlade ett ögonkast med Dirch Frode. Det fa
”Jag tror att jag tar tillfället i akt att lämna er”, sa Dirch Frode. ”Jag måste hem och tukta barnbarnen i
Han vände sig till Mikael.
”Jag bor till höger på andra sidan bron. Du kan promenera dit på fem minuter; det är nedanför konditoriet och tredje villan mot vattnet. Och om jag behövs så är det bara att ringa.”
Mikael passade på att sticka ned handen i kavajfickan och knäppa på en bandspelare. Paranoid, jag?Han hade ingen aning om vad Henrik Vanger ville, men efter det gångna årets bråk med Hans-Erik We
Den forne industrima
”I så fall ska jag kanske gå rakt på sak. Det är ingen lek. Jag vill prata med dig, men det jag har att säga fordrar ett längre samtal. Jag ber dig att lyssna på vad jag har att säga och först därefter bestämma dig. Du är journalist och jag vill anlita dig till ett frilansuppdrag. A
Henrik Vanger visade vägen och Mikael följde efter. De kom in i ett avlångt arbetsrum, närmare 40 kvadratmeter stort, mot husets gavel. Den ena långväggen dominerades av en 10 meter lång bokhylla från golv till tak, med en makalös blandning av skönlitteratur, biografier, böcker om historia, faktaböcker om handel och industri och A4-pärmar. Böckerna var insorterade utan någon synbar ordning. Det såg ut som en bokhylla som användes, och Mikael drog slutsatsen att Henrik Vanger var en läsande mä
Genom fönstret på gaveln hade Henrik Vanger uppsikt över bron och kyrkan. Där fa
Henrik Vanger gjorde en inbjudande gest som Mikael låtsades att han inte uppfattade; han gjorde istället en nyfiken rundvandring och granskade först bokhyllan och därefter väggen med tavlorna. Skrivbordet var välstädat, med några enstaka papper i en trave. Längst ut på bordet stod ett inramat fotografi av en ung mörkhårig flicka, vacker men med oky
”Kommer du ihåg he
”Kommer ihåg?” Mikael höjde på ögonbrynen.
”Ja, du har träffat he
Mikael såg sig omkring och skakade på huvudet.
”Nej, hur skulle du ku