Страница 109 из 128
Hon tog en klunk öl.
”Någon gång vid midnatt fick han ett utbrott. Han blev helt vansi
Harriet Vanger såg på Mikael. He
”Men han var så full att jag på något sätt lyckades ta mig loss. Jag hoppade från loftet och ned på golvet och flydde i panik. Jag var naken och jag sprang utan att tänka mig för och hamnade på bryggan nere vid vattnet. Han kom raglande efter mig.”
Mikael önskade plötsligt att hon inte skulle berätta mer.
”Jag var tillräckligt stark för att orka knuffa ned en fyllgubbe i vattnet. Jag använde en åra för att hålla honom under vattenytan till dess att han slutade sprattla. Det tog bara några sekunder.”
Tystnaden var plötsligt öronbedövande när hon gjorde en paus.
”Och när jag tittade upp stod Martin där. Han såg skräckslagen ut och samtidigt flinade han. Jag vet inte hur länge han hade varit utanför stugan och spionerat på oss. Från det ögonblicket var jag utlämnad till hans godtycke. Han kom fram till mig och tog tag i mitt hår och ledde in mig i stugan och tillbaka upp i Gottfrieds säng. Han band mig och våldtog mig medan vår pappa fortfarande flöt i vattnet nere vid bryggan, och jag kunde inte ens göra motstånd.”
Mikael blundade. Han skämdes plötsligt och önskade att han hade lämnat Harriet Vanger i fred. Men he
”Från den dagen var jag i hans våld. Jag gjorde vad han sa till mig. Jag var som paralyserad och det som räddade mitt förstånd var att Isabella fick för sig att Martin behövde ett miljöombyte efter sin pappas tragiska bortgång och skickade honom till Uppsala. Det var naturligtvis därför att hon visste vad han gjorde med mig, och det var he
Mikael nickade.
”Under det kommande året var han bara hemma på jullovet och jag lyckades hålla mig ifrån honom. Jag följde med Henrik på en resa till Köpenhamn i mellandagarna. Och när det blev sommarlov var Anita där. Jag anförtrodde mig åt he
”Du träffade honom på Järnvägsgatan.”
Hon nickade.
”Jag hade fått veta att han inte skulle komma upp till familjemötet utan vara kvar i Uppsala. Men så ändrade han sig tydligen och helt plötsligt stod han bara där på andra sidan gatan och stirrade på mig. Han log mot mig. Det kändes som en ond dröm. Jag hade mördat min far och jag förstod att jag aldrig skulle bli fri från min bror. Fram till dess hade jag funderat på att ta livet av mig. Jag valde att fly.”
Hon såg på Mikael med en nästan road blick.
”Det kä
KAPITEL 27: Lördag 26 juli — Måndag 28 juli
Mikael plockade upp Lisbeth Salander utanför he
Lisbeth hade inte berättat något om sin mor, men prästen hade uppenbarligen pratat med någon på det sjukhem där hon hade avlidit och Mikael förstod att dödsorsaken hade varit hjärnblödning. Lisbeth sa inte ett ord under hela ceremonin. Prästen kom av sig två gånger när hon vände sig direkt till Lisbeth, som såg he
”Hon mår väldigt dåligt”, sa Dragan.
”Jag har förstått det”, svarade Mikael. ”Det var bra att du kom.”
”Det är jag inte alls säker på.”
Armanskij fixerade Mikael med blicken.
”Ni åker norrut? Håll ett öga på he
Mikael lovade att göra det. De skildes utanför kyrkporten. Lisbeth satt redan i bilen och väntade.
Hon var tvungen att följa med till Hedestad för att hämta sin motorcykel och utrustningen som hon hade lånat från Milton Security. Först när de hade passerat Uppsala bröt hon tystnaden och frågade hur resan till Australien hade gått. Mikael hade landat på Arlanda sent föregående kväll och bara sovit några timmar. Under färden återgav han Harriet Vangers berättelse. Lisbeth Salander satt tyst en halvtimme i
”Bitch”, sa hon.
”Vem?”
”Harriet Jävla Vanger. Om hon hade gjort något 1966 skulle Martin Vanger inte ku
”Harriet kände till sin fars mord, men hade ingen aning om att Martin hade varit med. Hon flydde från en bror som våldtog he
”Bullshit.”
Därefter satt de tysta ända upp till Hedestad. Lisbeth var på särdeles mörkt humör. Mikael var sen till sitt avtalade möte och släppte av he
”Tänker du sta
”Jag antar det.”
”Vill du att jag ska vara kvar då du kommer tillbaka?”
Han klev ur bilen och gick runt och slog armarna om he
”Lisbeth, du är min vän.”
Hon tittade uttryckslöst på honom.
”Vill du att jag ska sta
Mikael gav he
”Jag vill vara din vän”, sa han. ”Om du tror något a
Henrik Vanger satt uppe fullt påklädd då Dirch Frode slussade in Mikael till sjuksalen. Han frågade omedelbart hur det stod till med den gamles hälsa.
”De tänker släppa ut mig till Martins begravning i morgon.”
”Hur mycket har Dirch berättat för dig?”
Henrik Vanger såg ned i golvet.
”Han har berättat om vad Martin och Gottfried gjort. Jag har förstått att det här är långt värre än vad jag ku
”Jag vet vad som hände med Harriet.”
”Hur dog hon?”
”Harriet dog inte. Hon lever fortfarande. Om du vill så vill hon väldigt gärna träffa dig.”
Både Henrik Vanger och Dirch Frode stirrade på Mikael som om deras värld just vändes upp och ner.
”Det tog en stund att övertyga he
Återigen fick Mikael dra historien från början till slut. Henrik Vanger lyssnade med en koncentration som om han hörde en modern Jesu bergspredikan. Vid några enstaka tillfällen sköt han in en fråga eller bad Mikael upprepa något. Dirch Frode sa inte ett ord.
När historien var klar satt den gamle tyst. Trots att läkarna hade försäkrat att Henrik Vanger hade repat sig från sin hjärtattack hade Mikael fruktat det ögonblick då han skulle berätta historien — han hade varit rädd att det skulle bli för mycket för den gamle ma