Страница 107 из 128
De fortsatte att prata medan Jeff godmodigt lotsade jeepen i 20 kilometer i timmen ned genom en ravin med 20 graders sidolutning. Mikael tackade sin lyckliga stjärna för att han inte hade försökt att köra med sin hyrbil. Han frågade vad som fa
”Jag har förstått att Cochran Farm är en av de större.”
”Vi är en av de största i Australien”, svarade Jeff med viss stolthet i rösten. ”Vi har ungefär 9 000 får här i Makawakadistriktet, men vi har Stationsbåde i New South Wales och i Western Australia. Sammanlagt har vi drygt 63 000 får.”
De kom ut ur ravinen till ett kulligt men beskedligare landskap. Mikael hörde plötsligt skottlossning. Han såg fårkadaver, stora brasor och ett dussin farmarbetare. Alla tycktes ha bössor i händerna. Det pågick uppenbarligen slakt av får.
Ofrivilligt associerade Mikael till bibliska offerlamm.
Sedan såg han en kvi
” Hi boss. We got a tourist”, sa han.
Mikael klev ur jeepen och tittade på he
”Hej Harriet. Det var länge sedan vi sågs”, sa Mikael på svenska.
Ingen av mä
Mikael blev medveten om att han befa
Sedan var ögonblicket förbi. Harriet Vanger viftade avvärjande med handen och ma
”Har vi träffats förr?” frågade Harriet Vanger.
”Jo. Jag heter Mikael Blomkvist. Du var min barnvakt en sommar när jag var tre år gammal. Du var tolv eller tretton år.”
Det tog några sekunder i
”Vad vill du?”
”Harriet, jag är inte din fiende. Jag är inte här för att göra dig illa. Men vi måste prata.”
Hon vände sig till Jeff och sa åt honom att ta över och tecknade till Mikael att följa med. De promenerade ungefär 200 meter till en grupp vita canvastält i en liten träddunge. Hon pekade på en tältstol vid ett rangligt bord, hällde upp vatten i ett handfat och sköljde av sig i ansiktet i
”Okej. Prata då.”
”Varför skjuter ni fåren?”
”Vi har en smittsam epidemi. De flesta av de här fåren är förmodligen helt friska, men vi kan inte riskera att det sprider sig. Vi kommer att bli tvungna att nödslakta över 600 får den närmaste veckan. Så jag är inte på gott humör.”
Mikael nickade.
”Din bror körde ihjäl sig för några dagar sedan.”
”Jag hörde det.”
”Från Anita Vanger då hon ringde dig.”
Hon såg forskande på honom en lång stund. Sedan nickade hon. Hon insåg det meningslösa i att förneka självklarheter.
”Hur hittade du mig?”
”Vi avlyssnade Anitas telefon.” Mikael tyckte inte heller att det fa
Harriet Vanger rynkade ögonbrynen. Han mötte he
”Din bror hade hängt upp mig i en strypsnara då min partner dök upp och spöade skiten ur honom.”
Någonting tändes i Harriets ögon.
”Jag tror att det är bäst att du berättar historien från början.”
Det tog över en timme. Mikael började med att berätta vem han var och vad han arbetade med. Han beskrev hur han hade fått uppdraget av Henrik Vanger och varför det hade passat honom att bosätta sig i Hedeby. Han sammanfattade hur polisutredningen hade kört fast och berättade om hur Henrik hade bedrivit privatspaningar i alla år, övertygad om att någon i familjen hade mördat Harriet. Han startade sin dator och förklarade hur han hade hittat bilderna på Järnvägsgatan och hur han och Lisbeth hade börjat spåra en seriemördare som visade sig vara två personer.
Medan han pratade föll skymningen. Ma
”Herregud”, sa hon.
”Du missade mordet i Uppsala.”
”Jag tittade inte ens efter det. Jag var så glad att min pappa var död och att det våldet var över. Det föll mig aldrig in att Martin…” Hon tystnade. ”Jag är glad att han är död.”
”Jag förstår dig.”
”Men din berättelse förklarar inte hur ni förstod att jag var vid liv.”
”När vi hade listat ut vad som hade hänt var det inte så svårt att räkna ut resten. För att ku
Harriet Vanger tittade på honom med neutralt ansikte.
”Och nu när du vet att jag lever, vad ska du göra nu?”
”Jag kommer att berätta för Henrik. Han förtjänar att få veta.”
”Och sedan? Du är journalist.”
”Harriet, jag tänker inte hänga ut dig. Jag har redan begått så många tjänstefel i den här soppan att Journalistförbundet förmodligen skulle utesluta mig om de kände till dem.” Han försökte skämta. ”Ett mer eller mindre spelar inte någon roll och jag vill inte förarga min gamla barnvakt.”
Hon var inte road.
”Hur många kä
”Att du lever? Just nu är det bara du och jag och Anita och min partner Lisbeth. Dirch Frode kä
Harriet Vanger tycktes fundera på något. Hon tittade ut i mörkret. Mikael fick åter en obehaglig känsla av att han befa
”Men hur bar du dig åt för att bli fårfarmare i Australien? Jag har redan förstått att Anita Vanger smugglade ut dig från Hedebyön, förmodligen i bagageluckan på sin bil när bron öppnades dagen efter olyckan.”
”Jag låg faktiskt bara på golvet i baksätet med en filt över mig. Men det var ingen som tittade. Jag gick till Anita då hon kom till ön och berättade att jag måste fly. Du gissade rätt i att jag anförtrott mig åt he
”Hur hamnade du i Australien?”
”Först bodde jag i Anitas studentrum i Stockholm några veckor i