Страница 106 из 128
Anita Vanger smällde igen dörren framför näsan på Mikael.
Lisbeth Salander log belåtet mot Mikael medan hon befriade honom från mikrofonen han hade under skjortan.
”Hon lyfte telefonluren inom trettio sekunder efter att hon hade stängt dörren”, sa Lisbeth.
”Landsnumret är Australien”, rapporterade Trinity och släppte hörlurarna på det lilla arbetsbordet i skåpbilen. ”Jag måste kolla vad det är för area code.” Han knappade på sin laptop.
”Okej, hon ringde följande nummer, som går till en telefon i en ort som heter Te
Mikael nickade. ”Vad är klockan i Australien nu?”
”Ungefär fem på morgonen.” Trinity startade digitalspelaren och kopplade på en högtalare. Mikael kunde höra åtta ringsignaler gå fram i
”Hej. Det är jag.”
”Umm, jag är visserligen morgonpigg men…”
”Jag hade tänkt ringa i går… Martin är död. Han körde ihjäl sig i förrgår.”
Tystnad. Därefter något som lät som en harkling men som kunde tolkas som ”Bra”.
”Men vi har problem. En avskyvärd journalist som Henrik anställt knackade på hos mig alldeles nyss. Han ställer frågor om vad som hände 1966. Han vet någonting.”
Tystnad igen. Sedan en befallande röst.
”Anita. Lägg på luren nu. Vi får inte ha kontakt på en tid.”
”Men…”
”Skriv brev. Berätta vad som hänt.” Därefter bröts samtalet.
”Skärpt tjej”, sa Lisbeth Salander med beundran i rösten.
De återvände till hotellet strax före elva på kvällen. Receptionen bistod med att boka platser på nästa möjliga flyg till Australien. Efter en stund hade de platser på ett plan som skulle avgå först 19.05 nästa kväll med destination Canberra, New South Wales.
Med alla detaljer avklarade klädde de av sig och stöp i säng.
Det var Lisbeth Salanders första besök i London och de tillbringade förmiddagen med att promenera från Tottenham Court Road och genom Soho. De sta
”Dragan Armanskij vill att jag ska ringa.”
Hon lånade en telefon i receptionen och ringde sin chef. Mikael stod en bit därifrån och såg plötsligt hur Lisbeth vände sig mot honom med ett stelnat uttryck i ansiktet. Han var omedelbart framme vid he
”Vad?”
”Min mamma är död. Jag måste åka hem.”
Lisbeth såg så förtvivlad ut att Mikael slog armarna om he
De tog en kaffe i hotellbaren. När Mikael sa att han skulle avboka biljetterna till Australien och följa med he
”Nej”, sa hon kort. ”Vi kan inte strula bort jobbet nu. Men du får åka ensam till Australien.”
De skildes utanför hotellet och tog bussar till var sin flygplats.
KAPITEL 26: Tisdag 15 juli — Torsdag 17 juli
Mikael flög från Canberra till Alice Springs med inrikesflyg, vilket var hans enda alternativ då han anlände sent på eftermiddagen. Därefter hade han att välja på att antingen chartra ett plan eller hyra en bil för den återstående fyrtio mil långa färden norrut. Han valde det senare alternativet.
En okänd person med den bibliska signaturen Joshua,som ingick i Plagueseller möjligen Trinitysmystiska internationella nätverk, hade lämnat ett kuvert som väntade på Mikael i informationsdisken på flygplatsen när han kom till Canberra.
Telefo
En summering som plockats från Internet gav detaljer om Australiens fårindustri. Australien har 18 miljoner invånare. 53 000 av dessa är fårfarmare som håller rätt på ungefär 120 miljoner får. Enbart exporten av ull omsätter drygt 3,5 miljarder dollar årligen. Till detta kommer en export av 700 miljoner ton fårkött samt ski
Cochran Farm, grundad 1891 av en Jeremy Cochran, var Australiens femte största jordbruksindustri med omkring 60 000 Merino sheep, vars ull betraktades som särdeles fin. Förutom fårskötsel ägnade sig företaget även åt kor, svin och höns.
Mikael konstaterade att Cochran Farm var ett storföretag med en imponerande årsomsättning, baserat på export till bland a
Personbiografierna som bifogades var ä
1972 hade Cochran Farm gått i arv från en Raymond Cochran till en Spencer Cochran, utbildad i Oxford i England. Spencer avled 1994 och farmen hade sedan dess drivits av hans änka. Hon figurerade på en suddig, lågupplöst bild som laddats ned från Cochran Farms hemsida på Internet och som visade en kortklippt blond kvi
He
Mikael övernattade i en uttorkad håla med det hoppfulla namnet Wa
I
”Jag är ledsen, Ricky, men jag har varit så upptagen att jag inte haft tid att ringa.”
”Vad tusan händer i Hedestad”, exploderade hon. ”Christer ringde och berättade att Martin Vanger har dött i en bilolycka.”
”Det är en lång historia.”
”Och varför svarar du inte i telefon? Jag har ringt som en tokig de senaste dagarna.”
”Den fungerar inte här.”
”Var håller du hus?”
”Just nu ungefär tjugo mil norr om Alice Springs. I Australien, alltså.”
Mikael hade sällan lyckats överraska Erika i något avseende. Den här gången var hon tyst i nästan tio sekunder.
”Och vad gör du i Australien? Om jag får fråga.”
”Jag håller på att avsluta jobbet. Jag är tillbaka i Sverige om några dagar. Jag ringde bara för att berätta att uppdraget för Henrik Vanger snart är avklarat.”
”Du menar inte att du har listat ut vad som hände med Harriet?”
”Det verkar så.”
Han anlände till Cochran Farm vid tolvtiden nästa dag, bara för att mötas av beskedet att Anita Cochran befa
Klockan hade hu
” Well mate, chefen är någon mil åt det hållet”, sa han och pekade med tummen.
Han tittade skeptiskt på Mikaels bil och lade till att det nog inte var en så klok idé att åka vidare med en japansk leksaksbil. Till sist sa den brunbrände atleten att han ändå skulle dit och kunde köra Mikael i sin jeep, vilket var vad som fordrades i den oländiga terrängen. Mikael tackade och tog sin datorväska med sig.
Ma