Страница 98 из 137
"Vad pratar du för dumheter?" sade Gorgo. "Först har de fört hit dig mot din vilja, och sedan har de tvingat sig att lova att sta
"Kan jag inte?" sade Gorgo. "Det ska du snart få se." Och i detsamma fattade han om Nils Holgersson med sin stora fot, höjde sig med honom upp i himlens sky och försva
XXXIX. Fram över Gästrikland
Det kostbara bältet
Örnen fortsatte att flyga, tills han hade kommit ett gott stycke norr om Stockholm. Där sänkte han sig ner i en skogsbacke och lossade greppet, varmed han höll fast pojken.
Men de
Örnen gjorde då ett långt hopp, ha
Nu flög örnen med pojken över hela Uppland och sta
Pojken såg genast, att här fa
Men när örnen nu hade satt ner pojken på en plats, där de
Så snart pojken begrep, att örnen inte hade fört bort honom bara av egensi
Men örnen ville i alla fall inte avstå från sina planer. "Hör nu på mig, Tummetott!" sade han. "Mina vingar kan bära dig, vart du vill komma, och mina ögon kan leta reda på vad som helst du vill fi
Detta tyckte pojken vara ett gott förslag. "Jag märker nog, Gorgo, att du har haft en så vis fågel som Akka till fostermor," sade han. Han beskrev därpå Klement Larsson mycket noga, och han tillade, att han hade hört sägas på Skansen, att den lille spelma
"Vi ska söka igenom hela Hälsingland ifrån Lingbo till Mellansjö, ifrån Storberget till Hornslandet," sade örnen. "I morgon i
När Gorgo och Tummetott reste från Älvkarleby, voro de goda vä
Örnen bar honom nu med god fart bort över Gästrikland. I södra delen fa
Utmed vattendragen fu
"Det här landet är klätt i granriskjortel och gråstenströja," tänkte pojken för sig själv. "Men kring midjan bär det ett bälte, som inte har sin like i kostbarhet, för det är utbroderat med blånande sjöar och blommande hagar, de stora järnverken pryder det som en rad av ädla stenar, och till spä
När de resande hade färdats en bit uppåt den norra skogstrakten, slog Gorgo ner på översta toppen av en kal bergshöjd, och då pojken hade hoppat ner på marken, sade örnen: "Här fi
Pojken kände sig allt rätt ensam och övergiven, där han satt på en sten och såg ut över den nakna bergmarken och de stora skogarna, som lågo runt omkring den. Men han hade inte suttit där länge, förrän han hörde sång nerifrån skogen och såg något ljust röra sig i