Страница 62 из 137
"Du kan få springa över till Vibyholm och se dig om, ifall du har lust,", säger han. "Men ta dig i akt för Vita frun!"
Och pojken är förstås inte sen att lyda. Däri
"Kom då! Kom då!" ropar han. "Jag har väl a
När pojken kommer springande över bron, ropar han emot honom: "Nå, hur gick det? Såg du till Vita frun?"
Pojken har inte sett något levande väsen, och det säger han också. Då hugger den gamle spaden i en sten med sådan kraft, att stenen klyves i tu, och säger med en röst, som kommer djupt nerifrån den allra förfärligaste förtvivlan: "Har Vita frun på Vibyholm fått vila och inte jag!"
Hittills ha de vandrat i södra delen av trädgården, men nu går trädgårdsmästaren mot västra delen. Här äro anläggningarna av a
Här sta
Strax därefter pekar han på en byggnad, som är mycket enklare uppförd än de övriga och mest av allt liknar en smedja. "Det här är en stor redskapsverkstad," säger han. "Den kallar jag Eskilstuna. Du kan gå in och se dig om, ifall du har lust."
Pojken går in och ser en ofantlig mängd hjul, som snurra, hammare, som smida, svarvar, som gnida. Det fi
Därpå vandra de utefter sjön på norra sidan av trädgården. Stranden går ur och in: det är udde och vik, udde och vik hela trädgården utefter. Utanför uddarna ligga små öar, som äro skilda från land av trånga sund. De små öarna höra också till trädgården. De äro planterade med samma omsorg som allt det övriga.
Pojken går förbi det ena vackra stället efter det andra, men han sta
Så springer pojken in i kyrkan och ser på gamla gravvårdar och sköna altarskåp. Framför allt a
När han kommer ut igen, märker han, att trädgårdsmästaren står och betraktar en uggla, som jagar en rödstjärt uppe i luften. Den gamle visslar åt rödstjärten, den kommer till honom och slår tryggt ner på hans axel, och när ugglan flyger efter den i sin jaktiver, jagar han bort he
Men så fort trädgårdsmästaren ser pojken, vänder han sig mot honom och frågar om han såg biskop Rogge. Och när pojken svarar nej, säger han med den största grämelse: "Har biskop Rogge fått vila och inte jag!"
Kort därpå komma de till det ansenligaste av de många dockhusen. Det är en tegelmurad borg med tre bastanta, runda torn, förenade med långa huslängor.
"Gå in och se dig om, ifall du har lust!" säger trädgårdsmästaren. "Det här är Gripsholm, och här ska du akta dig, så att du inte råkar ut för kung Erik."
Pojken går genom ett djupt portvalv och kommer in på en stor, trekantig gård, som är omgiven av låga hus. De se inte så särdeles förnämliga ut, och pojken bryr sig inte om att gå in i dem. Han bara hoppar bock ett slag över ett par långa kanoner, som stå där, och springer sedan vidare. Han går genom ä
En trappa högre upp fi
Där fi
"Såg du till kung Erik?" frågar han, när pojken kommer ut. Men pojken har ingenting sett, och då säger gubben, som han brukar, fast med än djupare förtvivlan: "Har kung Erik fått gå till vila, men inte jag!"
Så gå de fram till östra delen av trädgården. De gå förbi ett badhus, som trädgårdsmästaren kallat Södertälje, och ett gammalt slott, som han kallar Hörningsholm. Här är a
De vända nu mot söder, och pojken kä
Han är glad åt allt, som han har fått se, och när han nu nalkas den stora gallergrinden, vill han gärna tacka trädgårdsmästaren. Men gubben hör inte alls på honom, utan går bara rätt fram till porten. Där vänder han sig till pojken och räcker honom sin spade. "Se här," säger han, "håll i den här, medan jag låser opp grinden!"
Men pojken är redan så ängslig för allt besvär, som han har vållat den barska gamla karlen, att han vill spara honom vidare möda. "Inte behöver ni öppna den här tunga grinden för min skull," säger han, och med detsamma smyger han ut genom gallerverket. Det är inte någon svårighet alls för honom, som är så liten.
Detta gör han i största välmening, och helt förvånad blir han, när han hör, att trädgårdsmästaren ryter till i vrede bakom honom, stampar i marken och häftigt skakar i gallergrinden.
"Vad är det? Vad är det?" säger pojken. "Jag ville bara spara trädgårdsmästaren besvär. Varför är ni så ond?"
"Jag må väl vara ond," säger den gamle. "Det hade inte behövts mera, än att du hade tagit emot min spade, så hade du fått gå kvar här och sköta trädgården, men jag hade blivit avlöst. Nu vet jag inte hur länge jag får gå här."
Han står där och skakar i grinden och ser förfärligt ond ut, men pojken kan inte låta bli att tycka, att det är synd om honom, och han vill trösta honom.
"Ni ska inte vara ledsen för detta, herr Karl av Södermanland," säger han, "för det fi
När pojken säger detta, blir den gamla trädgårdsmästaren helt stilla och tyst, och pojken tycker, att det går som en ljusning över de hårda dragen. Men han kan inte se riktigt, för på samma gång bleknar hela gestalten bort och försvi