Страница 54 из 137
Karr vände inte tillbaka till älggården förrän efter midnatt, då han visste att Gråfäll var fullsövd och höll på med sitt första mål. "Du gör nog rätt, Gråfäll, som låter föra bort dig," sade Karr och tycktes nu vara lugn och nöjd. "Du kommer att hållas fången i en stor trädgård och får föra ett sorgfritt liv. Jag tycker bara, att det är synd, att du måste ge din av härifrån utan att han sett skogen. Du vet, att dina stamfränder har till valspråk, att älgarna är ett med skogen, men du har inte en gång varit i
Karr och Gråfäll begåvo sig nu inåt skogen. Det var en skön och månljus natt i slutet av sommaren, men i
Karr följde älgen till en trakt av skogen, där det växte väldiga granar, som stodo så tätt, att ingen vind kunde tränga fram mellan dem. "Här i
Då gick Karr med honom till en stor mosse och visade honom tuvor och gungflyn. "Över den här mossen brukar älgarna fly, när de äro i fara," sade Karr. "Jag vet inte hur de bör sig åt, men så stora och tunga, som de är, kan de gå här utan att sjunka. Du skulle nog inte ku
Han förde nu älgen till skogens utkanter, där det växte ståtliga lövträd: ek och asp och lind. "Här brukar stamfränderna sina äta löv och bark," sade Karr. "De anser sådant för den bästa föda, men du tör väl få bättre mat i utlandet." Gråfäll blev häpen över de väldiga lövträden, som välvde sina gröna kupor över honom. Han smakade både på eklöv och aspbark. "Det här smakar beskt och gott," sade han. "Det är bättre än klöver." – "Det var ju bra, att du fick äta det då en gång," sade hunden.
Därpå tog han älgen med sig till en liten skogssjö. Den låg alldeles stilla och blank och speglade stränderna, som voro svepta i tu
De gingo omigen in i barrskogen. Snart kommo de till en liten öppen plats, som låg ljus i månskenet, men gräs och blommor glittrande av dagg. Mittpå skogsängen gingo några stora djur och betade. Det var en älgtjur, några älgkor och flera kvigor och kalvar. När Gråfäll fick se dem, sta
Gråfäll gick fram till älgarna, men kom nästan strax tillbaka till Karr, som hade sta
Karr ha
Karr stod kvar i skogsbrynet, när Gråfäll kom fram till honom. "Nu har du sett vad som fi
Båda voro tysta under hemvägen. Karr suckade flera gånger, som om han hade missräknat sig på något, men Gråfäll skred fram med högt uppburet huvud och tycktes vara glad åt äventyret. Han vandrade framåt utan minsta tvekan, ända tills han kom till inhägnaden, men där sta