Страница 50 из 137
När bonden sade detta, såg han, att Ulvåsa-frun bet sig i läppen och flyttade sig högre upp på bänken. 'Jaså, detta är vad du har hört om mig.' sade hon. 'Då kan du ju fresta på att fråga mig om det, som du vill veta, så får du se om jag inte kan svara så, att du blir nöjd.
Efter detta dröjde inte bonden att framföra sitt ärende. Han sade, att han hade kommit för att fråga hur det i en framtid skulle gå med Östergötland. Det fa
'Är det inte något a
'Ja, det var ett gott svar, kära fru,' sade bonden, 'och nu vore jag fullt tillfreds, om jag bara kunde förstå hur sådant skulle vara möjligt.'
'Varför skulle det inte vara möjligt?" sade Ulvåsa-frun. 'Vet du inte, att Östergötland är vittberyktat allaredan? Eller tror du, att det fi
'Det kan nog så vara,' sade bonden, 'men jag är en gammal man, och jag vet, att mä
'Häri kan du ha rätt,' sade Ulvåsa-frun, ' men inte behöver du tvivla på min spådom fördenskull. Jag ska nu låta bygga opp ett nytt kloster på Vadstena gård, och det tör komma att bli det namnku
Bonden svarade, att detta var han glad åt att få veta. Men han visste ju, att allting var förgängligt, och han undrade mycket vad som skulle ku
'Du är inte lätt att göra till lags,' sade Ulvåsa-frun, 'men nog kan jag se så långt framåt, att jag kan säga dig, att i
'Detta är jag också mycket glad att höra,' sade bonden. 'Men jag är en gammal man, och jag vet hur det brukar gå med all de
'Det är inte litet, som du vill veta,' sade Ulvåsa-frun, 'men nog kan jag se långt in i tiden, att jag kan märka hur det blir med liv och rörelse upp i skogarna omkring Finspång. Jag ser hur där resas hyttor och smedjor, och jag tror, att hela landskapet ska bli hedrat, därför att järn nu blir tillverkat inom dess område.'
Bonden nekade inte till att han var orimligt glad att höra detta. Men om det skulle gå så illa, att också Finspångsbruket sjönke i anseende, då vore det väl inte möjligt, att något nytt kunde uppstå, som Östergötland skulle få att berömma sig av.
'Du är inte lätt att ställa tillfreds,' sade Ulvåsa.frun, 'men nog kan jag se så långt framåt, att jag märker hur det utmed sjöstränderna byggs opp gårdar, stora som slott, av herrar, som har fört krig i främmande land. Jag tror, att de herrgårdarna ska bringa landskapet lika mycken ära som något a
'Men om det kommer en tid, när ingen mer lovprisar de stora herrgårdarna?' envisades bonden.
'Du behöver inte vara ängslig i alla fall,' sade Ulvåsa-frun. 'Jag ser nu hur det porlar fram hälsokällor på Medevi ängar nära Vätterstranden.
Jag tror, att bru
'Det var en stor sak att få reda på,' sade bonden. 'Men om det kommer en tid, när mä
'Du ska inte göra dig bekymmer fördenskull,' svarade Ulvåsa-frun. 'Jag ser hur mä
Men bonden såg i alla fall orolig ut.
'Jag ser, att forsarna i Motala ström börjar dra hjul,' sade Ulvåsa-frun, och nu ra
'Ja, det är gott att veta,' sade bonden, 'men allting är föränderligt, och jag är rädd, att också detta kan bli glömt och förgätet.'
När nu bonden ändå inte var nöjd, tog det slut på fruns tålamod. 'Du säger, att allting är föränderligt,' sade hon, 'men nu ska jag ändå nämna något, som alltid kommer att bli sig likt. Och det är, att sådana högfärdiga och envisa bönder som du, det ska det fi
Knappt hade Ulvåsa-frun sagt detta, förrän bonden steg opp, glad och nöjd, och tackade he
'Sa
'Jo, jag menar det så, kära fru,' sade bonden, 'att allt, vad kungar och klosterfolk och herremän och köpstadsbor bygger och upprättar, det har bara bestånd för några år. Men när ni säger mig, att i Östergötland alltid ska fi
XXI. Vadmalsvåden
Pojken for fram högt uppe i luften. Han hade den stora Östgötaslätten under sig och satt och räknade de många vita kyrkorna, som höjde sig ur små träddungar. Det dröjde inte länge, förrän han hade hu
De allra flesta gårdarna voro bebyggda med stora, vitmålade tvåvåningshus, som sågo så ståtliga ut, att pojken inte kunde låta bli att förundra sig över dem. "Det måtte inte bo några bönder här i landet," sade han för sig själv, "eftersom jag inte ser några bondgårdar."
Då skreko genast alla vildgässen: "Här bor bönder som herrskap. Här bor bönder som herrskap."
På slätten voro is och snö försvu
Oxarna rörde sig så långsamt på åkrarna, att det inte kunde märkas, att de flyttade sig, och gässen ropade till dem: "Ni kommer inte fram förrän nästa år. Ni kommer inte fram förrän nästa år." Men oxarna blevo inte svaret skyldiga. De lyfte mularna i vädret och bölade: "Vi gör mer nytta på en timme än sådana som ni i hela ert liv."
På några ställen drogos plogarna av hästar. Dessa gingo fram med mycket större iver och hast än oxarna, men gässen kunde inte låta bli att retas med dem heller. "Skäms ni inte att sköta oxgöra?" ropade de till hästarna. "Skäms ni inte att sköta oxgöra?" – "Skäms ni inte själva att sköta latmansgöra?" gnäggade hästarna tillbaka.
Medan hästar och oxar voro ute på arbete, gick stallgumsen omkring hemma på gårdsplanen. Han var nyklippt och lättrörlig, knuffade omkull småpojkarna, körde in bandhunden i hans koja och gick sedan och stoltserade, som om han voro ensam herre på gården. "Gumse, gumse, var har du gjort av din ull?" frågade vildgässen, som foro förbi uppe i luften. – "Den har jag skickat till Drags fabriker i Norrköping," svarade gumsen med ett långt bräkande. – "Gumse, gumse, var har du gjort av dina horn?" frågade gässen. Men några horn hade gumsen till sin stora sorg aldrig haft, och man kunde inte göra honom värre förtret än att fråga efter dem. Han sprang omkring en lång stund och stångade i luften, så ond blev han.