Страница 120 из 137
Allt detta hörde vandraren med växande vrede, och när jättekvi
XLVII. Sägner från Härjedalen
Pojken blev orolig, därför att turisterna sta
När turisterna äntligen voro gångna och pojken kunde krypa fram ur sitt gömställe, såg han inga vildgäss nere på marken, och ingen Mårten gåskarl kom och hämtade honom. Han ropade: "Var är du? Här är jag," så högt han förmådde, men reskamraterna visade sig inte. Han trodde inte ett ögonblick, att de hade övergivit honom, men han var rädd, att de hade råkat ut för en olycka och undrade hur han skulle bära sig åt för att ta reda på dem, då Bataki, korpen slog ner bredvid honom.
Pojken hade aldrig anat, att han skulle komma att hälsa Bataki med ett så glatt välkommen, som han nu gjorde. "Kära Bataki," sade han. "var det var väl, att du kom hit! Du vet kanske vad det har blivit av Mårten gåskarl och vildgäss." – "Jag kommer just med hälsningar från dem," svarade korpen. "Akka märkte, att en jägare strövade omkring här på berget, och därför tordes hon inte sta
Pojken satte sig med all hast till rätta på korpryggen, och Bataki skulle nog snart ha hu
Bataki flög ovanför dimman i klar luft och strålande solsken, men vildgässen måtte ha farit nere bland dunstmassorna. Det var omöjligt att få syn på dem. Pojken och korpen skreko och ropade, men de fingo inte något svar. "Det här var då en riktig otur," sade Bataki till sist. "Men vi vet ju, att de far mot söder, och så snart det blir klart, ska jag nog skaffa reda på dem.
Pojken var allt bedrövad över att ha blivit skild från Mårten gåskarl just nu, när de befu
Just i detsamma hörde han en tupp gala nere på jorden, och genast lutade han sig över korpryggen och ropade: "Vad heter landet, som jag far fram över? Vad heter landet, som jag far fram över?" – "Det heter Härjedalen, Härjedalen, Härjedalen," gol tuppen. – "Hur ser det ut nere hos er?" frågade pojken. – "Fjäll i väster, skog i öster, bred ådal genom hela landet," svarade tuppen. – "Tack ska du ha! Du gör bra reda för dig," ropade pojken.
När han rest ä
Ett stycke längre fram hörde han, att en mä
Det dröjde inte länge efter detta, förrän dimman drev bort lika fort, som den hade kommit, och pojken såg nu, att Bataki flög fram över en bred floddal. Det var grant landskap med höga fjäll här som i Jämtland, men det fa
"På den här marken har det vuxit korn i sommar," sade Bataki. "Se efter om du inte kan fi
"Ser du det där stora, gra
"Jag har hört, att för länge i världen sedan skulle vargarna ifrån Sonfjället ha överfallit en karl, som var ute för att sälja laggkärl," sade Bataki. "Han var från Hede, en by, som ligger här i ådalen några mil högre opp, än vi nu befi
Men när karlen hörde vargarna tjuta och såg vilken stor skara det var, som han hade efter sig, förlorade han all besi
Medan han satt så där förlamad, fick han se, att något rörde sig mellan granruskorna, som var nersatta på isen för att utmärka vägen. Och när han såg vem det var, som gick där, tyckte han, att skräcken, som låg över honom, blev mångdubbelt större, än den hade varit förut.
Det var inga vargar, som kom emot honom, utan en gammal fattig gumma. Hon hette Fi
Gumman vandrade rätt emot vargarna. Det måtte ha varit så, att släden skymde bort dem för he
Hon gick långsamt, lutad över en käpp. Det var tydligt, att hon var förlorad, om han inte hjälpte he