Jerusalem

På de

Här fi

Här är det, som katoliken talar illa om protestanten, metodisten om kväkaren, luteranen om den reformerte, ryssen om armeniern. Här smyger avunden, här misstror svärmaren helbrägdagöraren, här tvistar den renlärige med kättaren, här övas ingen miskund, här hatar man för Guds högre äras skull varje mä

Och här är det man fi

*

Alltifrån den stund, då de svenska bönderna hade anlänt till den heliga staden, märkte alla medlemmar av den Gordonska kolonien en stor förändring i det sätt, varpå mä

Till en början var det bara småsaker. Det var ingenting a

Ingen av kolonisterna tänkte på att sörja över detta, och inte heller frågade de stort efter, att några resande amerikanare, som hade uppsökt kolonien och en hel kväll suttit och språkat med sina landsmän, inte kommo tillbaka nästa dag, som de hade lovat, och inte tycktes kä

Men det var en allvarsammare sak, att när de unga kvi

Kolonisterna försökte tro, att allt detta berodde på någon tillfällighet.

– De har säkert utspritt något nytt förtal om oss där borta i den kristna stadsdelen, sade de, men det går väl över. De gamla Gordonisterna påminde sig, att det hade gått onda rykten om dem flera gånger förut. Man hade sagt om dem, att de inte gåvo sina barn någon uppfostran, att de levde på bekostnad av en rik gammal änkefru, som de alldeles utplundrade, att de läto sina sjuka dö utan vård, därför att de inte ville ingripa i Guds styrelse, att de ämnade övergå till muhammedanismen, att de förde ett yppigt och lättjefullt liv, under det att de gåvo sig sken av att arbeta för att införa den rätta kristendomen.

– Det är något av detta, som nu återigen upprepas, sade de. Men förtalet ska dö, såsom det har dött bort förut, därför att det inte äger en skymt av sa

Så hände det, att den betlehemitiska kvi

Det var ett tydligt tecken. De förstodo, att det berättades något mycket nedsättande om dem. Det var något, som rörde dem alla, och det var ute bland alla folkklasser.

Det dröjde inte länge, i

Helt nära Jerusalem fa

En av dessa tyskar kom en dag till mrs Gordon och sade he

– Det är missionärerna där borta, sade han och pekade mot den västra stadsdelen, som förtalar er. Sa

Mrs Gordon frågade honom vad det var, som lades dem till last.

– De säger om er, att ni för ett dåligt liv här i kolonien. Ni låter inte mä

Kolonisterna ville först inte tro honom. Men de märkte snart, att han hade talat sant och att alla mä

Amerikanarna, alltifrån konsuln till den ringaste sjuksköterskan, voro de, som ropade allra högst mot Gordonisterna.

– Det är en skam för oss alla, som är amerikanare, sade de, att dessa mä

*

Så kloka mä

– Vi kan ju inte gå ur hus i hus, sade de, och tala om, att vi är oskyldiga.

De tröstade sig med att de hade varandra, att de voro eniga och lyckliga.

– Jerusalems fattiga och sjuka har inte ä

Strax i början buro alla svenskarna det hårda förtalet med mycket stort lugn.

– Om de är så förvillade här ute, sade de, att de tror, att vi fattiga bönder har uppsökt just de

Då folk alltjämt fortfor att visa dem sitt förakt, hade de sin stora glädje av att tänka på att Gud höll dem värdiga att lida förföljelse och smälek i samma stad, där man hade hånat och korsfäst Kristus.

Men när vintern var över och de hade hu

Han hade skrivit hela brevet i samma milda si