Jerusalem

"Å nej, glad var hon nog inte, men i alla fall blev det lyst för oss, och bröllopsdagen blev utsatt, och Brita flyttade ner till Ingmarsgården redan före bröllopet för att hjälpa mor. Mor börjar bli gammal och trött, ska jag säga." – "Jag ser inte något ont i allt det där, Lill Ingmar", säger far och vill liksom muntra opp mig.

"Men det ville inte växa något på åkern det där året, potatisen slog alldeles fel, och korna blev sjuka, så att mor och jag tyckte, att vi måste skjuta upp bröllopet ett år. Se, jag tänkte inte det var så noga med vigseln, sedan det var lyst, men det var väl gammaldags att tänka på." – "Hade du tagit någon av vår släkt, så hade hon nog givit sig till tåls", säger far. -"Å, ja", svarar jag, "jag märkte nog, att Brita inte tyckte om det där dröjsmålet, men , ser ni, jag tyckte inte jag hade råd. Vi hade ju haft begravning på våren, och inte ville vi ta ut pengar på banken." – "Ja, det var nog rätt, att du väntade", säger far. – "Men jag var allt rädd, att Brita skulle bli missnöjd med att hon skulle få fira dopöl före bröllopet." – "Först och främst får man väl se till att man har råd."

"För var dag blev Brita alltmer tyst och besy

Plöjaren gick och rörde läpparna. Han var så borta i sina tankar, att han alldeles tyckte sig se faderns ansikte framför sig. "Jag får lov att lägga fram alltihop riktigt tydligt och klart för far", tänkte han, "så att han kan ge mig ett gott råd."

– "Så gick hela vintern, och jag tänkte ofta, att om Brita skulle hålla i med att vara så olycklig, så hade jag hellre velat avstå från he

Nu har jag svårt att säga något mer, utan jag tystnar, och då frågar far: "Hon var då väl aldrig död i Guds namn?" – "Nej, inte hon", säger jag, och far hör hur jag skälver på rösten. – "Var barnet fött?" säger far. – "Ja", säger jag, "och hon hade strypt det. Det låg dött bredvid he

"Hon sitter väl fängslad nu?" säger far. – "Ja, hon blev dömd till tre år." – "Och det är för detta, som ingen vill ge dig sin dotter?" – "Ja, men jag har heller ingen frågat." – "Och det är därför, som du igen makt har i socken?" – "De tycker, att det inte borde ha gått så för Brita. De säger, att om jag hade varit en klok karl som ni, så skulle jag ha talat vid he

"Nej, far", säger jag, "Brita var inte dålig, men hon var en stolt en." – "Det kan komma på ett ut", svarar far.

Då jag nu märker, att far liksom vill ta mig i försvar, så säger jag: "Det är många, som tycker, att jag hade bort ku

"Hela socken tycker, att jag har handlat illa mot Brita." – "Hon har väl gjort värre, hon, som har bragt skam över hederligt folk." – "Ja, men det var jag, som tvingade mig till he

"Tycker ni då inte, att det är min skull, far, att hon har kommit i fängelse?" – "Jag tänker, att hon har satt dit sig själv, jag." – Så reser jag mig opp och säger långsamt: "Ni menar då inte, far, att jag behöver göra något för he

"Se, jag kan inte komma över det, far, att jag har vållat olycka", säger jag. Gubben sitter stilla och svarar inte. – "När jag såg he

Men far säger inte ett ord.

"Det blir svårt för he

Men far svarar inte.

"Men det är inte så lätt för mig att gifta mig med he

Alltjämt tiger far.

"Se, på tinget sökte jag hjälpa he

Och far sitter och funderar och är alldeles tyst.

"Jag vet, att detta är att taga saken efter mä

Och far bara tiger.

"Ni får komma igång, far", säger jag, "hur svårt den har det, som låter en a

Far, han sitter orörlig.

Då får jag nästan tårarna i ögonen och säger: "Ser ni, jag är en ung karl, och det är mycket, som jag förlorar, om jag tar he