Страница 62 из 64
Skraggan strök ett par gånger förbi vardagsrumsfönstret och kikade in. Det hon såg gjorde he
Farbror Julius och fröken Bock måtte inte ha sett he
Sedan hördes inget mummel mer från vardagsrummet, det hade blivit alldeles tyst.
Men skraggan kom hastigt inflygande till Lillebror, och i ett nysande rev hon av sig hucklet och kamkoftan och torkade sitt sotiga ansikte på Bosses gardiner, och sedan fa
”Vet nån vad”, sa Karlsson och kom med ett par arga skutt fram till Lillebror. ”Det skulle vara förbjudet i lagen att gamla mä
”Hur då? Vad gjorde dom”, frågade Lillebror.
Karlsson skakade förargad på huvudet.
”Han höll he
Karlsson stirrade på Lillebror som om han trodde att Lillebror nu skulle falla avsvimmad till golvet i rena häpenheten, och när inget sådant hände, röt Karlsson:
”Hör du inte vad jag säjer! Dom satt där och höll vara
9
Karlsson blir världens rikaste knös.
Dagen som kom skulle Lillebror aldrig glömma. Han vaknade tidigt och alldeles av sig själv, det var inga rop från världens bästa Karlsson som väckte honom. Konstigt, tänkte Lillebror, sedan tassade han kvickt ut i tamburen efter tidningen. Nu ville han läsa serierna i lugn och ro, i
Men det blev inga serier lästa den här dagen. Stackars Lillebror, han kom aldrig längre än till första sidan i tidningen. För där lyste emot honom en jätterubrik som fick honom att kallsvettas.
MYSTERIET LÖST - DET VAR INGEN SPION
så stod det.
Därunder såg man en bild av Västerbron och flygande över den — ja, det gick inte att ta fel — flygande över bron kom Karlsson. Det fa
Lillebror läste, och han grät när han gjorde det.
Vi hade ett märkligt besök på redaktionen i går. En vacker och genomklok och lagom tjock man i sina bästa är — enligt hans egen beskrivning — kom och begärde att få ut tiotusenkronorsbelöningen. Han själv och ingen a
Här log Lillebror lite — tänk i alla fall, Karlsson ville flyga bara med honom och ingen a
Alldeles normal verkade gossen inte, det måste erkä
”Han tycks bry sig om sin lilla bror en hel del”, mumlade Lillebror och snörvlade till igen. Men sedan gick han till ringledningen och drog argt i klocksträngen, signalen som betydde Kom hit!
Och Karlsson kom. Han surrade in genom fönstret, yr och glad som en humla.
”Står det nåt särskilt i tidningen i dag”, sa han skälmskt och rev upp persikokärnan. ”Läs för mej om det nu är så att det verkligen står nåt intressant!”
”Du har ingen hut i dej”, sa Lillebror. ”Förstår du inte att nu har du förstört allting. Vi kommer aldrig mer att få vara i fred, du och jag.”
”Vem tror du vill vara i fred då”, sa Karlsson och torkade av sina jordiga nävar på Lillebrors pyjamas. ”Det ska vara hejsan och hoppsan och bompa, a
Och medan Karlsson flög fram och tillbaka framför spegeln och beundrade sig själv, läste Lillebror för honom. Han hoppade över sådant där som ”ovanligt tjock” och a
”Underhållande bekantskap, det är jag det — ja, det står bara sa
”Han tycks bry sig om sin lilla bror en hel del”, läste Lillebror, och så tittade han skyggt på Karlsson. ”Är det sa
Karlsson sta
”Ja, konstigt nog”, medgav han lite motvilligt. ”Ja, tänk att någon kan bry sej om en liten dum pojke som du! Det är av min godhet förstås, för jag är världens godaste och snällaste …läs mera nu!”
Men Lillebror kunde inte läsa mer förrän han hade svalt ner klumpen som satt i halsen på honom — tänk, det var sant i alla fall att Karlsson tyckte om honom, då fick det väl gå som det ville med allt a
”Och det var väl bra att jag sa till det där om namnet, att dom inte fick sätta ut det i tidningen”, sa Karlsson. ”Det var bara för din skull, för du vill ju hålla mej så hemlig, så hemlig.”
Sedan grabbade han åt sig tidningen och tittade länge och kärleksfullt på de båda fotografierna.
”Det är inte klokt vad jag är vacker”, sa han. ”Och vad jag är lagom tjock, det är bara inte klokt, titta här!”