Страница 16 из 46
- Stig bara pa, sade hon. Den gamla vande sig om, gick nagra steg in i huset och oppnade dorren till finrummet.13
Den lilla kammaren var mattad med en vanlig, inbjudande varme. De vitkalkade vaggarna hade prytts med fargrika bonader. Daremellan hangde flera rader med storblommiga porslinstallrikar, uppsatta i smala staltradsstall.14 Till vad nytta forstod inte segelsommaren. Men han hade inte varit i
- Varsagod och sitt, sade modern och gjorde en inbjudande gest mot en av stolarna som stod intill det ovala bordet mitt i rummet. - Ni har kanske rest lang vag och behover vila!
Segelsommaren mumlade nagot, kanske det var ett tack, nar han forsiktigt slog sig ner pa stolsitsens allra yttersta kant.
- Ni ar bade trott och hungrig. Jag ska genast se till
att gora i ordning en bricka med smorgasar. Ni dricker val ol?
Antligen fick den tafatte sjoma
- Nej, tack! Inget besvar for min skull. Jag ska ga nu genast, nar mitt arende blivit utrattat!
Husets vardi
Till slut vande sig modern om. Utan tvekan gick hon fram till Jorgen Ruta och stallde sig rakt framfor honom:
- Hur gick det till?
Den plotsliga fragan overrumplade sjoma
- Varfor ni ar har, forstod jag genast ni overlamnade min sons tillhorigheter. Men jag vill ocksa veta hur det gick till.
- Ja, jag har kommit pa order av befalhavaren ombord pa Eagle, sade segelsommaren hogtidligt och stelt som om han last upp en val inlard laxa. Kapten ville sjalv resa for att overbringa budskapet. Men han kunde inte vart sprak, han visste inte hur han infor er skulle ku
I
- Far jag gora er en fraga, aven om den ar obehaglig?
- Javisst!
- Varfor undviker ni att se mej i ogonen?
Jorgen Ruta sag ovilligt upp for att mota kvi
- Tala hellre om sa
Sjoma
Modern sag pa Jorgen Ruta med ogon som var grumliga av alderdom. Da segelsommaren tvekade om vad han skulle svara pa he
- Har utanfor ligger Kattegatt. Ni ska inte vara radd for att saga mig hela sa
tre soner, alla har de varit fiskare, skeppare och sjoman... och alla har de... och nu till sist Algot! Nej, ni ska veta, att jag blivit van vid att hora sa
- Till sjoss fi
2
Efter Jorgen Rutas ord uppstod en lang tystnad. Luften i den lilla kammaren mattades med en mangd outtalade fragor, som sjoma
- Algot var alltid den som anmalde sig frivilligt fore alla andra. Han vagade...
Lagmalt, som om hon varit radd for sin egen rost, sade modern:
- Ni vill alltsa saga, att min son dog som en hederlig man?
- Ja!
- I kamp mot en overmaktig fara!
- Ja!
- Ni ljuger! Det kan inte vara sant. Algot var inte lik andra man. Han var a
Segelsommaren reste sig hastigt upp och sag forvirrat pa den gamla damen. Han kande sig overrumplad och naken, men trotsade anda moderns blick, som tycktes genomskada honom.
- Nej, sa gud hjalpe mej! Det jag har sagt ar ingenting a
Modern lyssnade intensivt, medan hon satt med ansiktet uppatvant. Hon bade sag pa sjoma
- Det ar befalhavaren ombord pa Eagle som har skickat mig hit. Och jag har sagt det som han gav mig order att saga. Er son gjorde sin plikt in i det allra sista!
Efter en lang tystnad viskade modern fram en fraga:
- Sa han ingenting i
Jorgen Ruta motte moderns blick med stor fasthet:
- Nej, ingen ombord horde honom saga ett ord. Han foll fran ovre mars21 och slog hart i dacket. Han var redan dod, i
Aven modern reste sig upp, det skedde langsamt och med moda.
- Ni har haft en svar och besvarlig resa. Jag ar er i
Sa overtygande och lugnt som mojligt sade Jorgen Ruta:
- Han var min van under tre ar. Den basta van jag nansin haft!
- Jag hoppas jag vagar tro er... da har ni gjort en gammal kvi
Jorgen Rutas mission var utford. Han hade overlamnat sitt budskap. Segelsommaren kande moderns forskande och sa