Страница 15 из 46
Sommaren 1972 ar Emilia Charlotte Nordberg 78 ar.
Hon ar ensamstaende, hon bor i en tvarumslagenhet i ett HSB-hus i Hoganas.
ANMARKNINGAR
1 Hon ar ensamstaende - Она живет одна
2 ett HSB-hus: HSB=Hyresgasternas sparkasse och byggnadsforeningars riksforbund - Всешведское объединение сберегательных касс и строительных кооперативов. Объединение квартиросъемщиков имеет в своем распоряжении дорогие кооперативные дома, квартиры в которых продаются всем, обладающим необходимой для~этого суммой денег.
3 Insatsen var 7 300 kronor - Пай составил 7 300 крон
4 Hoganas - город в южной Швеции
5 I den gar hon mest omkring och "stokar". - В ней (в квартире) она в основном ходит и прибирается.
6 sker det en fortgaende avskarmning - происходит постепенное отчуждение (ослабление контактов)
7 en upptacktsresande - исследователь, участник исследовательской экспедиции
8 Emilias anhoriga - родственники Эмилии
OVNINGAR
1. Svara pa foljande fragor:
Var bor Emilia Charlotte Nordberg? Hur gammal ar Emilia? Hur fick hon sin lagenhet? Har Emilia stora kontakter med omvarlden? Varfor har Emilia en rik erfarenhet? Kan hon dela av sin erfarenhet? Varfor vill forfattaren att ma
2. Ange synonymer till foljande ord och uttryck:
ensamstaende; en tvarumslagenhet; Hon har all varldens tid att mi
3. Hur uppfattar Du uttrycken:
Hon fick pengarna genom forsaljning; allt a
4. Beratta novellen och anvand foljande ord och uttryck:
a) ensamstaende, en insats, en tvarummare, en gemenskap, ett tankeutbyte, att knacka pa, att inratta, naturlig;
b) samla moblerna, att mi
5. Forklara skriftligt hur Du uppfattar foljande mening i texten:
"Forr i tiden akte en upptacktsresande till Nya Guinea och fa
Josef Kjellgren BUDSKAPET
(Forkortad)
Nar Jorgen Ruta letade sig fram utefter den krokiga och illa underhallna vagen som ledde in till den undangomda byn vid kusten langst i norr, kande han sig lika osaker som en efterspanad brottsling. En vass vind hade spelat upp i skymningen. Den kom flygande over den flacka jordbrukarbygden, som strackte sig i breda svep1 anda fram till den vidoppna havsvikens blasiga vatten. Landsvagen tog slut och overgick till en kantig och stensatt gata som vindlade tvars igenom samhallet. Utanfor varje liten butik hangde stora bodskyltar med texter som nastan var olasliga eller helt utplanade av alder och sonderfratta av rost.2 Segelsom-maren3 kurade ihop i
hotfullt och hamndlystet. Svarta skuggor flog upp som skramda nattfaglar framfor sjoma
Jorgen Ruta kom langt bortifran. Han hade varit ute och rest en hel vecka. Han hade rest med bat och tag och bat igen. Och nar han antligen hade natt det europeiska fastlandet, hade han stigit ombord pa ett nytt tag. Han fardades pa biljett, som passagerare. Under hela sitt kringflackande liv som sjoman hade han aldrig varit med om att gora sa manga avstigningar och ombyten. - Nar resan for sista gangen svangde over mot norr och aterigen borjade narma sig en ny kust, blev jarnvagarna smalspariga, vagnarna traharda och uppehallen vid smastationer och anhalter allt tatare och langre.6 Han hade kommit till en del av varlden, dar man a
Sjovinden, som stod styvt pa utifran det breda havssvalget, uppfyllde hela den smala bygatan med sin maktiga strom.7
Forst langst bort i den nordliga utkanten av samhallet fa
Det sa odsliga och overgivna huset hade plotsligt fatt liv. Trots sin langa resa kande sig Jorgen Ruta bade oforberedd
och osaker, da han stod ansikte infor ansikte med den kvi
Kvi
Segelsommaren handlade snabbt och satte foten i dorrspringan. Darefter fumlade han av sig mossan9 och sa sitt namn och vad han ville.
- Jag ar i ett arende fran min kamrat!
Den gamla slappte dorrhandtaget och gjorde en rorelse for att undvika intrangningen. He
- Er kamrat... vad kan jag ha med honom att gora?
Trots radslan och den reumatiska varken hade den gamla damen stramat upp sig sa gott hon kunde. Hon stod rakryggad infor den frammande ma
Jorgen Ruta strackte med en hjalplos, nastan besvarjande rorelse fram det knyte som han burit under hela resan fran sodra Irland.
- Jo, er son var skeppskamrat till mig ombord pa skonaren Eagle,10 sade segelsommaren och pressade grapapperspaketet mellan handerna pa den overrumplade kvi
Den gamla modern tog ett halvt steg baklanges in i rummet; Hon kanske var radd for framlingen samtidigt som hon ville halla sa
- Min son... har han skickat er hit till mej?
Jorgen Ruta stod med mossan i hand och hade svart att lyfta blicken fran den breda dorrtroskeln. - En vecka dessfori
- Kommer ni med halsningar fran min son, da far ni inte sta
Med en forvanad blick sag segelsommaren upp pa kamratens mor. Det var nagot nytt hos he