Добавить в цитаты Настройки чтения

Страница 72 из 128

”Du kan berätta för mig.”

”Okej. Jag måste gå vidare med det här. Har du tid en stund?”

Mikael drog sina nya upptäckter så pedagogiskt han kunde. Han demonstrerade bildsviten från Järnvägsgatan och lade fram sin teori. Därefter förklarade han hur hans egen dotter hade knäckt telefonboksmysteriet. Slutligen lade han fram informationen om det brutala mordet på Rebecka Jacobsson 1949.

Den enda information han ä

Dirch Frode lade pa

”Du menar att mordet på Rebecka hänger ihop med Harriets försvi

”Jag vet inte. Det verkar osa

”Och hur förklarar du allt detta?”

”Det kan jag inte än. Men jag vill gå vidare. Jag betraktar dig som Henriks representant. Du måste fatta beslut åt honom.”

”Vi kanske borde informera polisen.”

”Nej. Åtminstone inte utan Henriks tillstånd. Mordet på Rebecka är preskriberat sedan länge och polisutredningen nedlagd. De kommer inte att starta någon utredning om ett mord som skedde för femtiofyra år sedan.”

”Jag förstår. Vad vill du göra?”

Mikael reste sig och gick ett varv runt köket.

”För det första vill jag följa upp fotografispåret. Om vi kan se vad Harriet såg… jag tror att det kan vara en nyckel till hela förloppet. För det andra behöver jag en bil för att ku

”Vilken sorts hjälp?”

”Jag skulle behöva en researchmedarbetare som kan gräva sig igenom gamla pressarkiv och hitta Magda och Sara och de andra namnen. Om det är som jag tror är Rebecka inte det enda offret.”

”Du menar att inviga någon a

”Det är plötsligt fruktansvärt mycket grävjobb som måste göras. Om jag var polis i en aktiv utredning skulle jag ku

”Jag förstår… jag kä

”Vem gjorde vad då?” frågade Mikael Blomkvist med skärpa i rösten.

Dirch Frode insåg plötsligt att han hade sagt något som han möjligen borde ha hållit tyst om. Jag börjar bli gammal, tänkte han.

”Jag tänkte högt. Det var ingenting”, försökte han.

”Du har låtit göra en personundersökning på mig?”

”Det är inget dramatiskt, Mikael. Vi ville anställa dig och kollade upp vad för sorts person du var.”

”Så det är därför Henrik Vanger alltid tycks veta precis var han har mig. Hur grundlig var undersökningen?”

”Den var rätt grundlig.”

”Tog den upp Mille

Dirch Frode ryckte på axlarna. ”Det var aktuellt.”

Mikael tände en cigarett. Det var hans femte för dagen. Han insåg att rökandet höll på att bli en ovana.

”En skriftlig rapport?”

”Mikael, det här är inget att fästa sig vid.”

”Jag vill läsa rapporten”, sa han.

”Snälla du, det är inget märkligt med det här. Vi ville kolla upp dig i

”Jag vill läsa rapporten”, upprepade Mikael.

”Det kan bara Henrik ge tillstånd till.”

”Verkligen? Då säger jag så här: Jag vill ha rapporten i min hand inom en timme. Om jag inte får den säger jag upp mig på stående fot och tar kvällståget till Stockholm. Var fi

Dirch Frode och Mikael Blomkvist mätte varandra med blicken några sekunder. Sedan suckade Dirch Frode och slog ned ögonen.

”I mitt arbetsrum hemma.”

Fallet harriet Vanger var utan tvekan den mest bisarra historia Mikael Blomkvist någonsin varit inblandad i. Överhuvudtaget hade det senaste året, från det ögonblick han publicerade historien om Hans-Erik We

Dirch Frode hade krånglat i det oändliga. Först klockan sex på kvällen hade Mikael Lisbeth Salanders rapport i sin hand. Det var drygt åttio sidor rapport och hundra sidor kopior på artiklar, betyg och a

Det var en märklig upplevelse att läsa om sig själv i vad som närmast fick betraktas som en kombinerad självbiografi och underrättelserapport. Mikael kände en växande häpnad över hur detaljerad rapporten var. Lisbeth Salander hade prickat in detaljer som han trodde var för evigt begravda i historiens kompost. Hon hade grävt fram hans ungdomsförhållande med en kvi

Som journalist hade Mikael ägnat åtskilliga år åt att gräva fram information om personer och kunde göra en rent yrkesmässig bedömning av kvalitén på arbetet. I hans ögon rådde det inget tvivel om att Lisbeth Salander var en sjutusan till grävare. Han tvivlade på att han själv skulle ha ku

Mikael noterade också att det aldrig hade fu

We

Och i nästa sekund satte sig Mikael upp och trodde inte sina ögon. Lisbeth Salander hade skrivit en kort passus om hur hon bedömde den fortsatta utvecklingen efter rättegången. Hon hade nästan ordagrant återgett det pressmeddelande han och Erika hade skickat ut då han lämnade posten som ansvarig utgivare för Mille

Men Lisbeth Salander hade använt hans originalutkast.Han tittade igen på rapportens omslag. Den var daterad tre dagar i

Den dagen existerade pressmeddelandet bara på ett enda ställe i hela världen. I Mikaels egen dator. I hans iBook, inte i arbetsdatorn på redaktionen. Texten hade aldrig printats ut. Inte ens Erika Berger hade haft en kopia, även om de hade diskuterat ämnet i allmä

Mikael Blomkvist lade långsamt ned Lisbeth Salanders personundersökning. Han beslutade sig för att inte tända ytterligare någon cigarett. Istället satte han på sig jackan och gick ut i den ljusa natten, en vecka före midsommar. Han följde stranden längs sundet, förbi Cecilia Vangers tomt och den vräkiga motorbåten nedanför Martin Vangers villa. Han promenerade långsamt och funderade. Slutligen satte han sig på en sten och tittade på blinkfyrarna ute i Hedestadsbukten. Det fa

Du har varit i