Män som hatar kvinnor

”Nej”, sa hon, så tyst att han knappt kunde höra orden. ”Jag kan ta mig hem på egen hand.”

Han lade en hand på he

”Säkert?”

Hon nickade. Greppet runt he

”Du kommer ihåg vad vi kom överens om. Du kommer hit nästa lördag.”

Hon nickade igen. Kuvad. Han släppte he

KAPITEL 14: Lördag 8 mars — Måndag 17 mars

Lisbeth Salander tillbringade veckan i sängen med smärtor i underlivet, blödningar i ändtarmen och andra, mindre synliga sår, som skulle ta längre tid att läka. Det hon hade upplevt var något helt a

Alldeles för sent insåg hon att hon hade missbedömt Bjurman totalt.

Hon hade uppfattat honom som en maktmä

Hon grät inte.

Bortsett från tårarna som orsakats av den rena fysiska smärtan under själva övergreppet fällde hon inte en enda tår. Efter att hon lämnat Bjurmans lägenhet hade hon haltat bort till taxistolpen vid Odenplan, åkt hem och mödosamt tagit sig upp för trapporna till sin lägenhet. Hon hade duschat och tvättat bort blod från underlivet. Därefter hade hon druckit en halv liter vatten, tagit två sömntabletter av märket Rohypnol och snubblat bort till sin säng och dragit täcket över huvudet.

Hon vaknade vid lunchtid på söndagen, tom på tankar och med ihållande smärtor i huvud, muskler och underliv. Hon klev upp, drack två glas filmjölk och åt ett äpple. Därefter tog hon ytterligare två sömntabletter och gick och lade sig igen.

Först på tisdagen orkade hon ta sig upp ur sängen. Hon gick ut och handlade en storpack Billys Pan Pizza, satte in två av dem i mikrovågsugnen och fyllde en termos med kaffe. Därefter tillbringade hon natten på Internet och läste artiklar och avhandlingar om sadismens psykopatologi.

Hon fäste sig vid en artikel som publicerats av en kvi

Advokat Bjurman hade valt he

Det gjorde he

Det berättade något om hur hon uppfattades av omvärlden.

På fredagen, en vecka efter den andra våldtäkten, promenerade Lisbeth Salander från sin bostad till en tatuerare vid Hornstull. Hon hade ringt och bokat tid och det fa

Hon valde en liten enkel tatuering föreställande en tu

”Där är huden tu

”Det är okej”, sa Lisbeth Salander, tog av sig byxorna och lade upp benet.

”Okej, en slinga. Du har redan många tatueringar. Är du säker på att du vill ha ytterligare en?”

”Det är en påmi

Mikael Blomkvist lämnade Susa

Vid sjutiden på kvällen stod han vid köksfönstret och funderade. Cecilia Vanger hade inte ringt. Han hade träffat he

Lisbeth Salander återvände på överenskommen tid till Nils Bjurmans lägenhet vid Odenplan på lördagskvällen. Han släppte in he

”Och hur mår du i dag, kära Lisbeth”, hälsade han.

Hon svarade inte. Han lade en arm runt he

”Det blev kanske lite hårt förra gången”, sa han. ”Du såg lite spak ut.”

Hon gav honom ett skevt leende och han kände ett plötsligt styng av osäkerhet. Den här bruden är knäpp. Jag måste komma ihåg det.Han undrade om hon skulle anpassa sig.

”Ska vi gå in i sovrummet”, frågade Lisbeth Salander.

Å andra sidan kanske hon är med på noterna… Han ledde he

Det var hon som förde honom till sängen, inte tvärtom. Han sta

”Säg god natt”, sa hon.

Hon tryckte upp elpistolen i hans vänstra armhåla och avfyrade 75 000 volt. När hans ben började ge vika satte hon skuldran mot honom och använde all kraft till att styra ned honom på sängen.

Cecilia Vanger kände sig vagt berusad. Hon hade beslutat sig för att inte ringa till Mikael Blomkvist. Deras förhållande hade utvecklats till en befängd sängkammarfars, där Mikael tassade omvägar för att obemärkt ku

Problemet är att jag tycker alldeles för bra om honom, tänkte hon. Han kommer att såra mig. Hon satt en lång stund och önskade att Mikael Blomkvist aldrig hade kommit till Hedeby.

Hon hade öppnat en flaska vin och druckit två glas i sin ensamhet. Hon satte på Rapportoch försökte följa världsläget men tröttnade omedelbart på de förnuftiga kommentarerna om varför president Bush måste bomba Irak sönder och samman. Istället satte hon sig i vardagsrumssoffan och plockade fram Gellert Tamas bok om Laserma