Страница 55 из 128
Om he
Hon ratade omgående alternativet skjutvapen. Själva anskaffandet skulle inte bereda he
Hon övervägde kniv, som kunde inhandlas i närmaste järnaffär, men förkastade även detta. Även om hon dök upp utan förvarning och körde kniven i ryggen på honom så fa
Hon funderade även på en bomb av något slag, men det blev alltför komplicerat. Att tillverka själva bomben skulle inte i
Telefonen ringde.
”Hej Lisbeth, det är Dragan. Jag har ett jobb åt dig.”
”Jag har inte tid.”
”Det här är viktigt.”
”Jag är upptagen.”
Hon lade på luren.
Slutligen fastnade hon för ett oväntat alternativ — gift. Valet överraskade he
Lisbeth Salander tillbringade några dygn med att finkamma Internet i jakt på ett lämpligt gift. Det fa
Cyanväte användes som komponent i vissa kemiska industrier, bland a
Av förklarliga skäl var ett sådant dödligt ämne omgivet av rigorösa säkerhetskontroller. Men även om en politisk fanatiker med mord i si
Ett a
Lisbeth Salander hade fram till dess inte haft en aning om att så många helt vanliga hushållsprodukter från he
Det återstod bara två problem: Bjurmans död skulle inte ge he
Det hon behövde var ett sätt att kontrollerasin förvaltare och därmed sin egen situation. Hon satt stilla i den slitna soffan i vardagsrummet en hel kväll och gick på nytt igenom situationen i huvudet. När kvällen var över hade hon slopat planerna på giftmord och konstruerat en alternativ plan.
Planen var inte lockande och den förutsatte att hon lät Bjurman ge sig på he
Trodde hon.
Under slutet av februari kom Mikael in i en lunk som förvandlade vistelsen i Hedeby till daglig rutin. Han klev upp klockan nio varje morgon, åt frukost och arbetade fram till tolv. Under den tiden smällde han i sig nytt material. Därefter gick han en timslång promenad, oavsett hur vädret var. På eftermiddagarna arbetade han vidare, hemma eller på Susa
Han upptäckte till sin förvåning att arbetet med att formulera Henriks självbiografi gick som på räls. Han hade redan närmare 120 sidor av familjekrönikan färdig som skiss — det omfattade perioden från det att Jean Baptiste Bernadotte hade landstigit i Sverige till ungefär 1920-talet. Därefter var han tvungen att gå långsammare fram och börja väga sina ord.
Genom biblioteket i Hedestad hade han beställt fram böcker som behandlade nazismen under de
Däremot kom Mikael inte en millimeter framåt i utredningen om Harriet Vanger. Hur mycket han än läste och grubblade över detaljerna i det omfattande materialet så hittade han inte ett enda uppslag som på något sätt rubbade utredningen.
En lördagskväll i slutet av februari hade han ett långt samtal med Henrik Vanger där han redovisade sina obefintliga framsteg. Den gamle lyssnade tålmodigt till honom medan han gick igenom alla de återvändsgränder han besökt.
”Kort sagt, Henrik — jag hittar ingenting i utredningen som inte redan är kört i botten.”
”Jag förstår vad du menar. Jag har själv grubblat mig fördärvad. Och samtidigt är jag säker på att vi måste ha missat någonting. Inget brott är så perfekt.”
”Vi kan faktiskt inte ens avgöra om ett brott har begåtts.”
Henrik Vanger suckade och slog frustrerat ut med handen.
”Fortsätt”, bad han. ”Avsluta jobbet.”
”Det är meningslöst.”
”Kanske det. Men ge inte upp.”
Mikael suckade.
”Telefo
”Ja.”
”De måste betyda någonting.”
”Ja.”
”De är skrivna med avsikt.”
”Ja.”
”Men vi kan inte tolka dem.”
”Nej.”
”Eller så tolkar vi dem fel.”
”Precis.”
”Det är inte telefo
”Kanske det.”
Mikael suckade igen och gick hem för att läsa vidare.
Advokat Nils Bjurman drog en suck av lättnad när Lisbeth Salander på nytt ringde honom och förklarade att hon behövde mer pengar. Hon hade krånglat sig ur deras senaste schemalagda möte med ursäkten att hon var tvungen att arbeta, och en svag oro hade gnagt i honom. Höll hon på att förvandlas till ett ohanterligt problembarn? Men i och med att hon uteblivit från mötet hade hon heller inte fått några fickpengar och förr eller senare skulle hon vara tvungen att söka sig till honom. Han oroades också över möjligheten att hon hade berättat om hans tilltag för någon utomstående.