Страница 41 из 128
Den 10 juni 1941 — mitt under bri
”Jag vill inte trötta ut dig med alla detaljer, men då jag åkte var Hitler och Stalin fortfarande goda vä
Henrik Vanger slog upp ett av sina många fotoalbum.
”Det här är Herma
Natten till den 22 juni 1941 knackade plötsligt Herma
Henrik Vanger gjorde en uppgiven gest med handen.
”Herma
Mikael nickade som tecken på att han fortfarande följde med i historien.
”För det första hade han ingen möjlighet att kontakta min far för instruktioner, men han hade på eget bevåg beslutat att avbryta min vistelse i Tyskland och skicka hem mig så snart det gick. För det andra ville han be mig göra något för honom.”
Henrik Vanger pekade på ett gulnat och kantstött porträtt av en mörkhårig kvi
”Herma
”Rik äldre man, ung fattig kvi
”Helt riktigt. Om det inte hade varit för en sak. Kvi
”Ah — det förändrar onekligen situationen. Vad hände?”
”Ediths mor greps 1939. Hon försva
”Och var befa
”Jag hade träffat he
”Kände hans fru till vem hon var?”
”Nej, hon hade ingen aning om arrangemanget.”
”Vad hände?”
”Det hade fungerat i fyra år, men nu kände Lobach snaran dras åt. Det var bara en tidsfråga i
”Hur?”
”Han hade arrangerat det hela. Enligt planerna skulle jag sta
”Tillsammans med Edith, förmodar jag.”
”Edith smugglades ombord gömd i en av trehundra lårar med maskinvaror. Min uppgift var att skydda he
”Okej.”
”Det lät enkelt men blev en mardrömsresa. Kaptenen ombord hette Oskar Granath, och han var allt a
”Jag tror att jag redan vet.”
”Min far blev förstås rasande. Jag hade riskerat allt genom mitt idiotiska tilltag. Och flickan kunde deporteras när som helst — tänk på att det var 1941. Men vid det laget var jag redan lika dödligt kär i he