Добавить в цитаты Настройки чтения

Страница 32 из 128

Halv åtta på kvällen ringde Mikael till Erika men fick bara svaret att abo

Varje halvtimme hördes en kort dämpad klang från kyrkklockan. Det lyste i fönstren hos gårdskarlen Gu

Han gjorde ett nytt försök att ringa Erika och kom fram till he

Det var en märklig känsla att vakna i absolut tystnad. Mikael gick från djup sömn till absolut vakenhet på bråkdelen av en sekund och låg därefter stilla och lyssnade. Det var kallt i rummet. Han vred huvudet och tittade på armbandsuret som han lagt på en pall intill sängen. Klockan var åtta minuter över sju på morgonen — han hade aldrig varit mycket till morgonmä

Han satte på kaffevatten i

Vattenblandaren växlade mellan skållhett och iskallt vid minsta beröring. Morgontidning saknades vid köksbordet. Smöret var djupfryst. Ingen osthyvel fa

Hållplatsen för bussen till Hedestad låg mitt emot Konsumbutiken och Mikael inledde sin exil med att förverkliga planerna på en shoppingrunda. Han klev av bussen mitt emot järnvägsstationen och gjorde en rundtur genom centrum. Han köpte kraftiga vinterkängor, två par långkalsonger, några varma flanellskjortor, en rejäl halvlång vinterjacka, en varm mössa och fodrade handskar. På Teknikmagasinethittade han en liten bärbar TV med teleskopante

Han sta

Slutligen köpte han ett paket cigaretter; han hade slutat röka tio år tidigare, men fick stundom återfall och kände plötsligt ett sug efter nikotin. Han stoppade paketet i jackfickan utan att öppna det. Sista besöket var hos en optiker där han köpte linsvätska och beställde nya kontaktlinser.

Vid tvåtiden var han tillbaka i Hedeby och höll just på att plocka bort prislappar från kläderna då han hörde ytterdörren öppnas. En ljus kvi

”Hej, jag ville bara hälsa välkommen. Jag heter Helen Nilsson och bor tvärs över vägen. Vi blir ju gra

Mikael tog i hand och presenterade sig.

”Jo, jag har sett dig på TV. Det är roligt att det lyser här i gäststugan om kvällarna.”

Mikael satte på kaffe — hon protesterade men slog sig i alla fall ned vid köksbordet. Hon sneglade ut genom fönstret:

”Här kommer Henrik med min man. Du behövde visst några kartonger.”

Henrik Vanger och Gu

Gu

Henrik Vanger dröjde sig kvar en kort stund efter att Nilssons hade gått hem till sitt. Den gamle förklarade att han ansåg det bäst om Mikael själv fick sortera upp arkivet och att han kunde komma upp till huset och fråga om det var något problem. Mikael tackade och sa att det nog skulle lösa sig.

När Mikael åter var ensam bar han in flyttkartongerna till arbetsrummet och började gå igenom i

Henrik Vangers privatspanande i sin brors sondotters försvi

Stommen bestod av de tjugosex pärmar som utgjorde polisens utredning om Harriet Vangers försvi

Utöver polisens utredning fa

Henrik Vanger hade bedrivit spaningar mot sin egen familj.

Vid sjutiden hörde Mikael ett bestämt jamande och öppnade ytterdörren. En rödbrun katt smet snabbt förbi honom in i värmen.