Страница 3 из 128
”Jag överlever.”
”Kommer du att be We
”Nej, det tror jag knappast. Min uppfattning om herr We
”Så du hävdar fortfarande att han är en skurk?” frågade Dagens Industrisnabbt.
Det låg ett pratminus med en potentiellt förödande rubrik bakom frågan och Mikael hade ku
Domstolen hade just fastställt att Mikael Blomkvist ärekränkt finansma
”Jag ansåg att jag hade goda skäl att publicera de uppgifter som jag hade. Domstolen tyckte a
”Men du glömde bort att man som journalist faktiskt måste ku
Mikael Blomkvist sta
TV4 ställde honom utanför dörren till rådhuset och drog sina frågor separat framför kameran. Hon var vänligare än vad han förtjänade och det blev tillräckligt många pratminus för att alla reportrar skulle bli nöjda. Storyn skulle resultera i rubriker — det var oundvikligt — men han tvingade sig att komma ihåg att det faktiskt inte var årets största mediehändelse det handlade om. Reportrarna hade fått det de ville ha och drog sig tillbaka till sina respektive redaktioner.
Han hade tänkt promenera, men det var en blåsig decemberdag och han var redan nedkyld efter intervjun. Det var då han stod ensam på trappan till rådhuset som han höjde blicken och såg William Borg kliva ur sin bil, där han suttit medan intervjun pågått. Deras ögon möttes, sedan log William Borg.
”Det var värt att komma hit bara för att få se dig med det där papperet i handen.”
Mikael svarade inte. William Borg och Mikael Blomkvist hade känt varandra i femton år. De hade en gång arbetat ihop som vikarierande ekonomireportrar på en morgontidning. Det kanske berodde på bristande personkemi, men där hade en livslång ovänskap grundlagts. Borg hade i Mikaels ögon varit en usel reporter och en jobbig, småaktigt hämndlysten mä
Genom åren hade Mikael och William Borg stött ihop med jämna mellanrum, men det var först i slutet av 1990-talet som de hade blivit riktiga ovä
De tittade på varandra en lång stund i
När han var på väg därifrån bromsade just buss 40 in och han hoppade på mest för att komma bort från platsen. Han klev av vid Fridhemsplan och stod obeslutsam kvar vid hållplatsen, fortfarande med domen i handen. Slutligen bestämde han sig för att promenera över till Kafé A
Mindre än en halv minut efter att han hade beställt en caffe latte och en smörgås började lunchnyheterna på radion. Storyn kom på tredje plats, efter en självmordsbombare i Jerusalem och nyheten att regeringen tillsatt en kommission för att utreda en ny påstådd kartellbildning inom byggindustrin.
Journalisten Mikael Blomkvist på tidskriften Mille
Domen var tjugosex sidor lång. Den redogjorde för sakskälen till varför Mikael befu
I takt med att han läste formuleringarna i domen infa
När han tog en tugga tycktes brödet svälla i mu
Det var första gången som Mikael Blomkvist hade blivit dömd för något brott — första gången han överhuvudtaget hade varit misstänkt eller åtalad för någonting. Jämförelsevis var domslutet en bagatell. Ett lättviktsbrott. Det handlade trots allt inte om väpnat rån, mord eller våldtäkt. Ekonomiskt sett var domen dock kä