Страница 122 из 128
Mikael vände sig till Erika: ”Boka nytt tryckeri för det här numret. Nu. Och ring Dragan Armanskij — jag vill ha nattvakter här under den närmaste veckan.” Tillbaka till Lisbeth. ”Tack Sally.”
”Vad är det värt?”
”Hur menar du?”
”Vad är tipset värt?”
”Vad vill du ha?”
”Det vill jag diskutera över en kaffe. Nu.”
De träffades på Kaffebarpå Hornsgatan. Salander såg så allvarlig ut när Mikael slog sig ned på pallen intill he
”Jag behöver låna pengar.”
Mikael log ett av sina mest enfaldiga leenden och trevade efter plånboken.
”Visst. Hur mycket?”
”120 000 kronor.”
”Oops.” Han stoppade tillbaka plånboken. ”Jag har inte så mycket pengar på mig.”
”Jag skämtar inte. Jag behöver låna 120 000 kronor i — låt säga sex veckor. Jag har en chans att göra en investering men jag har ingen att vända mig till. Du har ungefär 140 000 på ditt konto just nu. Du får tillbaka pengarna.”
Mikael kommenterade inte det faktum att Lisbeth Salander hade genomborrat banksekretessen och listat ut hur mycket pengar han hade på kontot. Han använde Internetbank och svaret var uppenbart.
”Du behöver inte låna pengar av mig”, svarade han. ”Vi har inte diskuterat din andel än, men den täcker gott och väl det du försöker låna.”
”Andel?”
”Sally, jag har ett si
Lisbeth Salander tittade forskande på honom. En rynka hade dykt upp i he
”Jag vill inte ha dina pengar.”
”Men…”
”Jag vill inte ha en enda krona av dig.” Hon log plötsligt sitt skeva leende. ”A
”Jag inser just att jag aldrig fått veta när du fyller år. ”
”Du är journalisten. Lista ut det.”
”Ärligt talat, Salander, jag menar allvar om att dela pengarna.”
”Jag menar också allvar. Jag vill inte ha dina pengar. Jag vill låna 120 000 och jag behöver pengarna i morgon.”
Mikael Blomkvist satt tyst. Hon frågar inte ens hur stor he
”På valborgsmässoafton”, svarade hon. ”Passande, eller hur. Då går jag omkring med en kvast mellan benen.”
Hon landade i Zürich halv åtta på kvällen och tog taxi till turisthotellet Matterhorn. Hon hade bokat rum under namnet Irene Nesser och identifierade sig med ett norskt pass i detta namn. Irene Nesser hade axellångt blont hår. Hon hade inhandlat peruken i Stockholm och använt 10 000 av lånet från Mikael Blomkvist till att köpa två pass genom en av de obskyra kontakterna i Plaguesinternationella nätverk.
Hon gick omedelbart till sitt rum, låste dörren och klädde av sig. Hon lade sig på sängen och tittade upp i taket i rummet som kostade 1 600 kronor per natt. Hon kände sig tom. Hon hade redan satt sprätt på hälften av den summa hon lånat av Mikael Blomkvist, och trots att hon hade skjutit till varenda krona av sina egna sparpengar låg hon på en slimmad budget. Hon slutade tänka och somnade nästan omedelbart.
Hon vaknade strax efter fem på morgonen. Det första hon gjorde var att duscha och ägna en lång stund åt att maskera tatueringen på sin hals med ett tjockt lager hudfärgad kräm och puder över skarven. He
Hon betalade med ett kreditkort i namnet Monica Sholes och presenterade ett engelskt pass i detta namn som kunde styrka he
Nästa anhalt var Camille’s House of Fashion150 meter ned för gatan. Efter en timme kom hon ut iförd svarta stövlar, svarta strumpbyxor, en sandfärgad kjol med matchande blus, en midjelång jacka och en basker. Allt var dyra märkeskläder. Hon hade låtit en säljare göra urvalet. Hon hade även plockat åt sig en exklusiv ski
För första gången i sitt liv hade Lisbeth Salander dessutom en byst som — när hon tittade sig i dörrspegeln — fick he
Hon var redo för krig.
Strax efter nio gick hon två kvarter till anrika Hotel Zimmertal, där hon bokat rum under namnet Monica Sholes. Hon gav motsvarande 100 kronor i dricks till en pojke som bar upp he
Halv tio åt hon äntligen frukost, bestående av två koppar kaffe och en bagel med sylt i hotellbaren. Kostnad 210 kronor. Are these people nuts?
Strax före tio satte Monica Sholes ned kaffekoppen, öppnade sin mobiltelefon och slog ett nummer till en modemuppkoppling på Hawaii. Efter tre ringsignaler startade en uppkopplingston. Modemet bet. Monica Sholes svarade genom att slå en sexsiffrig kod på sin mobil och SMS:ade ett meddelande som i
I Honolulu vaknade programmet till liv på en anonym hemsida på en server som formellt stod på universitetet. Programmet var enkelt. Det hade bara till funktion att skicka instruktioner att starta ett a
Det var bara ett konto som var av intresse. Lisbeth Salander hade noterat att We
Monica Sholes stängde mobiltelefonen i det ögonblick hon hörde fyra korta tonsignaler som bekräftade att programmet hade startat.
Hon lämnade Zimmertal och promenerade till Bank Hauser General, tvärs över gatan, där hon hade bokat tid med en direktör Wagner klockan 10.00. Hon infa