Страница 118 из 128
Lisbeth såg sig omkring i hans stuga och konstaterade nästan omedelbart att hon trivdes. Huset stod direkt på en brygga, med vattnet två meter från dörren. Det var bara 6 x 5 meter, men så högt i tak att ett sovloft rymdes i toppen av en spiraltrappa. Hon kunde stå raklång — Mikael var tvungen att huka sig några centimeter. Hon inspekterade sängen och konstaterade att den var bred nog att rymma dem båda.
Stugan hade ett stort fönster mot vattnet, alldeles intill ytterdörren. Där fa
I ett hörn stod en täljstenskamin med glasad front. I övrigt bestod möblemanget bara av ett stort väggfast kläd- och li
I sin personundersökning om Mikael Blomkvist hade hon slagit fast att han hade renoverat stugan och snickrat ihop inredningen själv — en slutsats hämtad från kommentarer från en bekant som skickat honom e-post efter ett besök i Sandhamn, och som imponerats av hans händighet. Allting var välstädat, anspråkslöst och enkelt, nästan spartanskt. Hon förstod varför han älskade stugan i Sandhamn så mycket.
Efter två timmar lyckades hon distrahera Mikael till den grad att han frustrerad stängde datorn, rakade sig och tog he
Sedan drog hon hem honom till loftet och lyckades få av honom kläderna och distraherade honom ytterligare. Hon vaknade sent på natten av att hon var ensam i sängen och tittade ned från loftet och såg honom sitta böjd över sin dator. Hon låg länge med huvudet lutat i handen och betraktade honom. Han verkade lycklig, och själv kände hon sig plötsligt besy
Lisbeth sta
Den här gången sta
Lisbeth upplevde det som om hon befa
Krypterad e-post från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Hej M. Det är officiellt nu. Ja
PS. Alla verkar i alla fall ha roligt. Henry och Lotta hade ett gräl där de slängde saker på varandra för ett par dagar sedan. De har drivit med Dahlman så grovt att jag inte begriper hur han kan undgå att inse att det är en fejk.]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Önska honom lycka till och låt honom gå. Men lås in bordssilvret. Puss kram/M.]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Jag står utan redaktionssekreterare två veckor i
/Erika]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Håll ut ett par veckor till, sedan är vi i hamn. Och börja planera för att decembernumret kommer att bli olikt allt a
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[40 SIDOR!!! Är du inte riktigt normal?]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Det blir ett temanummer. Jag behöver tre veckor till. Kan du göra följande: (1) inregistrera ett förlag med namnet Mille
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Temanummer. Bokförlag. Pengar. Yes master. Något a
P.S. Jag förmodar att du vet vad du gör. Men vad gör jag med Dahlman?]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Gör ingenting med Dahlman. Låt honom gå. Monopol kommer inte att överleva länge. Ta in mera frilansmaterial till det här numret. Och anställ en ny redaktionssekreterare, för böveln./M.
P.S. Jag vill väldigt gärna se dig naken på Slussplan. D.S.]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Slussplan — in your dreams. Men vi har alltid anställt tillsammans.
/Ricky]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Och vi har alltid varit överens om vem vi ska anställa. Det är vi även de
I början av oktober läste Lisbeth Salander en notis som hon hittat i Hedestads-Kurirensnätupplaga. Hon gjorde Mikael uppmärksam på den. Isabella Vanger hade avlidit efter en kort tids sjukdom. Hon sörjdes av sin nyligen återuppståndna dotter Harriet Vanger.
Krypterad e-post från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›: