Страница 117 из 128
De ägnade två timmar åt att koka ihop ett scenario och fördela roller till var och en.
Efter mötet gick Mikael och drack kaffe med Christer Malm på Java vid Hornsgatspuckeln.
”Christer, det är väldigt viktigt att du plockar upp Erika redan på Arlanda och sätter in he
”Okej.”
”Och se till att Erika håller sig borta från e-posten tills hon installerat krypteringsprogrammet PGP och lärt sig att använda det. Genom Dahlman kan We
”Jag ska göra mitt bästa. Men Mikael — vad har du på gång?”
”We
”Hur?”
”Sorry. Tills vidare är det min hemlighet. Låt mig bara säga att jag har material som kommer att få vårt förra avslöjande att se ut som familjeunderhållning.”
Christer Malm såg besvärad ut.
”Jag har alltid litat på dig, Mikael. Betyder det här att du inte litar på mig?”
Mikael skrattade.
”Nej. Men just nu bedriver jag tämligen grov kriminell verksamhet, som kan ge mig två års fängelse. Det är så att säga formerna för min research som är lite tveksamma… Jag spelar med ungefär lika schysta metoder som We
”Du har en förmåga att oroa mig.”
”Ta det lugnt. Och du kan hälsa Erika att storyn kommer att bli stor. Mycket stor.”
”Erika kommer att vilja veta vad du har på gång…”
Mikael funderade en sekund. Sedan log han.
”Hälsa he
Christer Malm garvade plötsligt.
”Hon kommer att bli rasande”, konstaterade han muntert.
Mikael insåg att han inte varit helt ärlig mot Christer Malm. Han undvek medvetet Erika. Det naturliga hade varit att omedelbart ta kontakt med he
Han visste vad som var problemet. Han kunde inte se he
Den cover uphan bidragit till i Hedestad var journalistiskt oförlåtlig. Han hade ingen aning om hur han skulle förklara det för he
Och framför allt orkade han inte ta itu med den biten samtidigt som han skulle ge sig på We
Omedelbart efter redaktionsmötet flyttade Mikael ut till sin stuga i Sandhamn, där han inte varit på över ett år. I bagaget hade han två kartonger utprintat material och de cd-skivor som Lisbeth Salander hade försett honom med. Han bunkrade upp med mat, låste in sig, öppnade sin iBook och började skriva. Han gick en kort promenad och köpte tidningar och handlade varje dag. Det var fortfarande fullt med segelbåtar i gästhamnen och ungdomar som lånat pappas båt satt som vanligt på Dykarbaren och söp sig redlösa. Mikael märkte knappt omgivningen. Han satt i praktiken framför sin dator från den stund han slog upp ögonen till dess att han stupade av utmattning på kvällen.
Krypterad e-post från chefredaktör ‹[email protected] /* */› till tjänstledige ansvarige utgivaren ‹[email protected] /* */›:
[Mikael. Jag måste få veta vad som händer — herregud, jag kommer hem från semestern till totalt kaos. Nyheten om Ja
P.S. Jag förstod piken, som Christer njutningsfullt framförde. Det här ska du få äta upp. Är du arg på mig på allvar?]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Hej Ricky. Nej för guds skull, jag är inte arg. Förlåt mig för att jag inte hu
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Sandhamn? Jag kommer ut och hälsar på dig omedelbart.]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Inte just nu. Vänta ett par veckor, åtminstone till dess att jag har fått ordning på texten. Dessutom väntar jag a
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[Då håller jag mig naturligtvis borta. Men jag måste få veta vad som händer. Henrik Vanger har blivit vd igen och svarar inte när jag ringer. Om avtalet med Vanger spruckit så måste jag få veta det. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag måste få veta om tidningen kommer att överleva eller inte. Ricky
P.S. Vem är hon?]
Från ‹[email protected] /* */›
Till ‹[email protected] /* */›:
[För det första: Du kan vara helt övertygad om att Henrik inte kommer att dra sig ur. Men han har haft en svår hjärtattack och jobbar bara en stund varje dag och jag gissar att kaoset efter Martins död och Harriets återuppståndelse tar alla hans krafter.
För det andra: Mille
För det tredje: Mitt liv är upp och ned just nu, men du och jag och Mille
P.S. Jag ska presentera er så fort tillfälle ges. Hon kommer att sätta myror i huvudet på dig.]
När Lisbeth Salander kom ut till Sandhamn mötte hon en orakad och hålögd Mikael Blomkvist, som gav he