Страница 78 из 137
Hur det avlöpte för alla de sökande, det kan ingen säga, men en berättelse fi
För att råda bot på alla brister vid gruvan tog bergsmä
Ur stora Kopparberget hämtades alltjämt en sådan myckenhet malm, att gruvan räknades för den rikaste koppargruva, som fa
När mä
En av de sista, som såg brorslotten, var en ung Falubergsman av god och rik släkt, som ägde gård och hytta i staden. Han ville gifta sig med en vacker bonddotter från Leksand och vandrade dit för att fria till he
Bergsma
Åsynen av staden gjorde honom ä
När det led mot aftonen, hände det sig, att han råkade få se en bergyta, som glänste likt guld. När han såg bättre efter, märkte han, att det var en mäktig åder kopparmalm. Först blev han glad åt upptäckten, men sedan kom han att tänka på att detta torde vara brorslotten, som hade bragt många i fördärvet, och då blev han skrämd. 'I dag må jag säga att olyckan förföljer mig,' tänkte han. 'Kanske att jag nu måste mista livet, därför att jag har fu
Han vände sig genast bort och begav sig på hemvägen. Om en stund kom han i möte med en hög och stor kvi
'Jag undrar vad du har haft för dig i skogen,' sade kvi
Med detsamma lämnade hon honom. Men han skyndade sig att göra till sa
Härmed slutade korpen sin berättelse. Pojken hade verkligen hållit sig vaken hela tiden, men inte hade han fört järnet med särdeles stor fart.
"Nå, hur har det gått sedan?" frågade han, när korpen tystnade.
"Jo, det har gått utför med koppartillverkningen sedan den tiden. Falu stad, den står ju. Men alla de gamla hyttorna är borta. Hela trakten är översållad av gamla bergsmansgårdar, men de, som bor på dem, får lov att ägna sig år jordbruk eller skogshantering. I Falu gruva håller malmen på att ta slut. Det voro mer välbehövligt än någonsin, att man fu
"Jag undrar om den där bergsma
"Jag ska tala om för dig vem som har sett den sist, när du har huggit hål på väggen och släppt ut mig," sade Bataki.
Pojken spratt till och började arbeta lite raskare. Han tyckte, att Bataki hade sagt det där i en underligt menande ton. Det lät nästan, som om han ville låta pojken förstå, att han, korpen, hade sett den stora malmådern. Kunde han ha haft någon särskild mening med att han hade berättat den där historien för honom?
"Du har visst farit mycket omkring här i trakten," sade pojken för att få litet klarhet i saken. "Du har nog fu
"Jag skulle nog ku
Pojken började hugga med sådan iver, att flisorna flögo omkring honom. Nu hade han blivit riktigt viss på att korpen hade fu
"Jag vill inte tala mer om den här saken, förrän jag ser, att du kan hugga hål på väggen och släppa ut mig," sade korpen.
Pojken arbetade, så att järnet blev brä