Страница 97 из 128
Den tredje kopplingen upptäckte hon bara femton minuter senare. Uddevalla 1962. Samma dag som Lea Persson försva
Tre timmar senare hade Lisbeth Salander konstaterat att Gottfried Vanger varit närvarande på orten vid åtminstone fem av de åtta morden, dagarna närmast före eller närmast efter händelsen. Hon saknade information om morden 1949 och 1954. Hon studerade en bild av honom i ett pressklipp. En vacker smal man med mörkblont hår; han var snarlik Clark Gable i Borta med vinden.
1949 var Gottfried tjugotvå år. Det första mordet skedde på hemmaplan. Hedestad. Rebecka Jacobsson, kontorist på Vangerkoncernen. Var träffades ni? Vad lovade du he
När Bodil Lindgren ville stänga och gå hem klockan sju fräste Lisbeth Salander till he
Lisbeth Salander bet sig i underläppen. Problemet var förstås att Gottfried Vanger hade drunknat i fyllan 1965, medan det sista mordet hade begåtts i Uppsala i februari 1966. Hon undrade om hon hade haft fel då hon hade fört upp den sjuttonåriga gymnasisten Lena Andersson på listan. Nej. Det var inte riktigt samma signatur, men det var samma bibliska parodi. De måste hänga samman.
Klockan nio hade det börjat mörkna. Det var kyligare i luften och duggregnade. Mikael satt vid köksbordet och trummade med fingrarna då Martin Vangers Volvo körde över bron och försva
Mikael visste inte vad han skulle ta sig till. Hela hans kropp bra
Harald Vangers hus var som vanligt kolmörkt. Henrik Vangers hus var släckt så när som på ett rum in mot gården. A
Han sta
Det lyste på undervåningen. Mikael gick över gräsmattan och sta
Det första han såg, på en snickarbänk, var en öppnad kartong med ammunition till en älgstudsare. Därefter såg han två bensindunkar på golvet under bänken. Förberedelser för ett nattligt besök igen, Martin?
”Kom in, Mikael. Jag såg dig på vägen.”
Mikaels hjärta sta
”Du kunde helt enkelt inte hålla dig borta, eller hur?”
Rösten var lugn, nästan vänlig.
”Hej Martin”, svarade Mikael.
”Kom in”, upprepade Martin Vanger. ”Den här vägen.”
Han tog ett steg framåt och åt sidan och höll ut sin vänstra hand till en inbjudande gest. Han höjde högerhanden och Mikael såg en reflex av matt metall.
”Jag har en Glock i handen. Gör inget dumt. På det här avståndet kan jag inte missa.”
Mikael gick långsamt närmare. När han var framme vid Martin Vanger sta
”Jag var tvungen att komma hit. Det fi
”Jag förstår det. In genom dörren.”
Mikael gick långsamt in i huset. Passagen ledde till hallen mot köket, men i
”Nej, inte så långt. Till höger där. Öppna sidodörren.”
Källaren. När Mikael var halvvägs ned för källartrappen vred Martin Vanger om en strömbrytare och lampor tändes. Till höger fa
”Här”, sa Martin Vanger och kastade en nyckelknippa till Mikael. ”Öppna.”
Mikael öppnade dörren.
”Det fi
Mikael hade öppnat dörren till helvetet.
Vid niotiden gick Lisbeth och köpte kaffe och en inplastad smörgås från en Selectamaskin i korridoren utanför arkivet. Hon fortsatte att bläddra i gamla papper och fokuserade på att hitta något spår av Gottfried Vanger i Kalmar 1954. Hon misslyckades.
Hon funderade på att ringa Mikael, men beslutade sig för att gå igenom personaltidningarna också i
Rummet var ungefär 5 x 10 meter stort. Mikael antog att det geografiskt låg längs husets norra kortsida.
Martin Vanger hade inrett sin privata tortyrkammare med omsorg. Till vänster kedjor, metallöglor i taket och golvet, ett bord med läderremmar där han kunde spä
Så fort de kom in i rummet riktade Martin Vanger pistolen mot Mikael och beordrade honom att lägga sig på mage på golvet. Mikael vägrade.
”Okej”, sa Martin Vanger. ”Då skjuter jag dig i knäskålen.”
Han siktade. Mikael kapitulerade. Han hade inget val.
Han hade hoppats att Martin skulle släppa vaksamheten en tiondels sekund — han visste att han skulle vi
Martin närmade sig bakifrån och sa åt Mikael att lägga händerna på ryggen. Han låste dem med handbojor. Sedan sparkade han Mikael i skrevet och överöste honom med våldsamma slag.
Vad som hände därefter framstod som en mardröm. Martin Vanger pendlade mellan rationalitet och si
Under den första halvtimmen sa Martin inte ett ord och var inte kommunicerbar. Därefter tycktes han lugna sig. Han hämtade en kedja och trädde den runt Mikaels hals och låste fast honom med ett hänglås vid en ögla i golvet. Han lämnade Mikael ensam i en dryg kvart. Då han återkom hade han med sig en literflaska bordsvatten. Han slog sig ned på en stol och betraktade Mikael medan han drack.