Страница 81 из 128
Efter en enkel lunch hemma hos paret Burman tog de bilen för en rundtur. De besökte fyra byar runt Norsjö där före detta anställda vid snickerifabriken var bosatta. Vid varje stopp hälsades Burman med värme, men ingen kunde hjälpa dem. Mikael började misströsta och undrade om hela färden till Norsjö bara hade varit en återvändsgränd.
Vid fyratiden på eftermiddagen parkerade Burman utanför en röd Västerbottengård vid Norsjövallen strax norr om Norsjö och presenterade Mikael för He
”Jo men, det där är ju Assar Brä
”Jaså, är det där Assars pojk”, sa Burman. Och vänd till Mikael: ”Han var uppköpare.”
”Var kan jag få tag på honom?”
”Grabben? Ja, då får du gräva. Han hette Gu
”Men frugan hans lever fortfarande. Hon här på bilden. Hon heter Mildred och bor i Bjursele.”
”Bjursele?”
”Det är drygt en mil på vägen till Bastuträsk. Hon bor i den avlånga röda kåken på högersidan då du kommer in i byn. Det är tredje huset. Jag kä
”Hej, jag heter Lisbeth Salander och håller på med en avhandling i kriminologi om våld mot kvi
Bjursele var i det närmaste en reklamaffisch för västerbottnisk landsbygd. Byn bestod av ett tjugotal hus, relativt tätt sammanpackade i en halvcirkel runt ena änden av en sjö. I mitten av byn fa
Mikael hade parkerat på gårdsplanen framför en nedlagd Konsumbutik, snett över vägen från det tredje huset på högersidan. När han knackade på var ingen hemma.
Han tog en timslång promenad längs vägen mot Hemmingen. Han passerade en plats där ån förvandlades till en strid fors. Han träffade två katter och såg ett rådjur, men inte en enda mä
På en stolpe vid bron hittade han ett flagnat flygblad som inbjöd till BTCC, något som skulle uttydas Bjursele Tukting Car Championship 2002. Att tukta en bil var uppenbarligen ett vinternöje som bestod i att köra sönder ett fordon på den isbelagda sjön. Mikael betraktade eftertänksamt affischen.
Han väntade till tiotiden på kvällen i
Den var ruggig.
Vid tiotiden på kvällen fogade Lisbeth Salander ytterligare ett namn till Harriet Vangers lista. Hon gjorde det med stor tvekan efter att ha funderat på saken i flera timmar.
Hon hade upptäckt en genväg. Med jämna mellanrum publicerades texter om olösta mord och i en söndagsbilaga till en kvällstidning hade hon hittat en artikel från 1999 med rubriken Flera kvi
De äldsta av de fall som rekapitulerades var från 1960-talet och inget mord passade in i den förteckning som Lisbeth hade fått av Mikael. Men ett fall väckte he
I juni 1962 hade en trettiotvåårig prostituerad vid namn Lea Persson från Göteborg rest till Uddevalla för att hälsa på sin mor och sin nioårige son som modern hade vårdnaden om. Efter några dagars besök hade Lea en söndagskväll kramat om sin mamma, sagt adjö och gått för att ta tåget tillbaka till Göteborg. Hon hittades två dagar senare bakom en övergiven container på en utrymd industritomt. Hon var våldtagen och he
Leamordet väckte stor uppmärksamhet som sommarföljetong i tidningen men någon gärningsman kunde aldrig identifieras. Någon Lea fa
Däremot fa
Lisbeth Salander var ingen läsare av Bibeln — hon ägde inte ens någon — men under kvällen gick hon upp till Högalidskyrkan och efter viss möda lyckades hon låna en bibel. Hon satte sig på en parksoffa utanför kyrkan och läste Tredje Mosebok. När hon kom fram till kapitel 12, vers 8 höjde hon på ögonbrynen. Kapitel 12 handlade om barnaföderskors rening.
Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två turturduvor eller två unga duvor, en till brä
Lea hade mycket väl ku
Lisbeth Salander blev plötsligt medveten om att ingen research hon någonsin tidigare gjort hade i
Mildred Brä
”Hej, jag heter Mikael Blomkvist. Du måste vara Mildred Berggren.”
”Jo, det stämmer.”
”Jag ber om ursäkt för att jag knackar på så här, men jag har försökt spåra dig en tid i ett ärende som är rätt komplicerat att förklara.” Mikael log mot he
Både Mildreds man och en son i trettiofemårsåldern var hemma, och hon bjöd utan större tveksamhet in Mikael att slå sig ned i köket. Han skakade hand med alla. Mikael hade druckit mera kaffe under de gångna dygnen än någon gång i hela sitt liv, men hade vid det här laget lärt sig att i Norrland var det oartigt att tacka nej. När kaffekopparna stod på bordet slog sig Mildred ned och frågade nyfiket vad hon kunde hjälpa till med. Mikael hade svårt att förstå he
Mikael tog ett djupt andetag. ”Det här är en lång och besy
Hon såg häpen ut. Han väntade till dess att hon nickade i
”Då togs den här bilden. Kommer du ihåg sammanhanget?”
”O du milde”, sa Mildred Berggren. ”Det är ju en evighet sedan.”
He
”Vi var på bröllopsresa. Vi hade bilat ned till Stockholm och Sigtuna och var på väg hem igen och sta
”Jo, det var i Hedestad. Den här bilden togs ungefär klockan ett på dagen. Jag har försökt identifiera dig en tid nu och det var inte det allra lättaste.”