Страница 61 из 128
”Har du någon bättre idé?” hade Erika svarat. ”Då är det dags att klämma fram den nu, i
”Ricky, Vanger utnyttjar oss i någon sorts privat vendetta med Hans-Erik We
”So what? Vi om några driver en privat vendetta med We
Mikael hade vänt sig bort från he
Under kvällen hade en reporter från DN ställt samma fråga till he
”Hur ska Mille
”Hur menar du?”
Reportern hade höjt på ögonbrynen. Han ansåg att frågan hade varit tillräckligt tydlig, men förtydligade i alla fall.
” Mille
Erika hade tittat på honom med ett häpet ansiktsuttryck, som om frågan var fullständigt oväntad.
”Påstår du att Mille
”Ja, det är väl ganska uppenbart att ni inte med trovärdighet kan granska Vangerföretagen.”
”Är det en regel som gäller särskilt för Mille
”Förlåt?”
”Jag menar, du arbetar för en tidning som i allra högsta grad ägs av tunga ekonomiska intressen. Betyder det att ingen av de tidningar som Bo
”Nej, naturligtvis inte.”
”Varför antyder du i så fall att Mille
Reportern hade hållit upp handen.
”Okej, jag tar tillbaka frågan.”
”Nej. Gör inte det. Jag vill att du återger exakt vad jag sa. Och du kan tillägga att om DN lovar att fokusera lite extra på Vangerföretagen så ska vi fokusera lite mer på Bo
Men det varett etiskt dilemma.
Mikael arbetade för Henrik Vanger, som i sin tur befa
Och framför allt — vilken prislapp satte hon på sin egen trovärdighet, och när förvandlades hon från en oberoende redaktör till en korrumperad sådan? Hon gillade varken frågorna eller svaren.
Lisbeth Salander kopplade ned sig från nätet och stängde sin PowerBook. Hon var arbetslös och hungrig. Det förstnämnda bekymrade he
Dirch Frode från Hedestad hade anlitat he
Man behövde inte vara överbegåvad för att dra slutsatsen att händelserna på något sätt var relaterade till varandra. Någonstans fa
DEL 3: FUSIONER
16 maj till 14 juli
13 procent av kvi
KAPITEL 15: Fredag 16 maj — Lördag 31 maj
Mikael Blomkvist frigavs från Rullåkersanstalten fredagen den 16 maj, två månader efter att han burats in. Samma dag som han hade inställt sig på anstalten hade han utan större förhoppningar lämnat in en begäran om strafftidsförkortning. De tekniska orsakerna till att han frigavs blev han aldrig på det klara med, men han misstänkte att det möjligen hade något att göra med att han inte tog ut någon av sina helgpermissioner och att beläggningen på anstalten var fyrtiotvå personer medan antalet vårdplatser beräknades till trettioen. I vilket fall skrev anstaltschefen — en fyrtioårig exilpolack vid namn Peter Sarowsky, som Mikael kom mycket bra överens med — en rekommendation om att strafftiden borde avkortas.
Tiden på Rullåker hade varit lugn och behaglig. Anstalten var, som Sarowsky uttryckte det, till för strulpellar och rattfyllerister men inte för riktiga förbrytare. De dagliga rutinerna påminde om tillvaron på ett vandrarhem. Hans fyrtioen medfångar, varav hälften var andra generationens invandrare, betraktade Mikael som något av en främmande fågel i församlingen — vilket han också var. Han var den ende fången som det rapporterades om på TV, vilket skänkte honom en viss status, men ingen av medfångarna betraktade honom som en seriös förbrytare.
Det gjorde inte heller anstaltschefen. Redan första dagen blev Mikael uppkallad till ett samtal där han erbjöds terapi, utbildning på Komvux eller möjligheter till andra studier, samt arbetsvägledning. Mikael replikerade att han inte kände något större behov av social anpassning, att hans studieplaner var avklarade för flera dece
Sålunda tillbringade Mikael två relativt angenäma månader med att arbeta ungefär sex timmar om dagen på den Vangerska familjekrönikan. Arbetet avbröts endast av några timmars städarbete eller rekreation varje dag. Mikael och två medfångar, varav en kom från Skövde och en hade sina rötter i Chile, hade till uppgift att städa anstaltens gym varje dag. Rekreationen bestod i TV-tittande, kortspel eller styrketräning. Mikael upptäckte att han var hyfsad på poker men förlorade stadigt några 50-öringar om dagen. Anstaltsreglerna tillät spel om pengar om totalpotten låg under 5 kronor.
Han fick beskedet att han skulle släppas fri i förtid dagen före frigivningen, då Sarowsky tog upp honom till sitt tjänsterum och bjöd på en nubbe. Därefter ägnade Mikael kvällen åt att packa ihop sina kläder och anteckningsböcker.
Efter frigivningen åkte Mikael direkt tillbaka till sin stuga i Hedeby. Då han klev upp på bron hörde han ett jamande och fick sällskap av den rödbruna katten, som hälsade honom välkommen genom att stryka sig mot hans ben.
”Okej, kom in då”, sa han. ”Men jag har inte hu