Страница 6 из 128
”Låt mig se om jag har fattat det här rätt. Regeringen tillhandahöll skattemiljarder och servade med diplomater som öppnade dörrar. Industrin fick pengarna och använde dem för att investera i joint venturessom de sedan kammade hem en rekorderlig profit på. Ungefär som det brukar vara, med andra ord. Några vi
”Du är en cyniker. Lånen skulle betalas tillbaka till staten.”
”Du sa att de var räntefria. Det betyder alltså att skattebetalarna inte fick någon utdelning alls för att de ställde upp med kosingen. We
”I samma ögonblick som det blev klart att SIB-projekten skulle utsättas för en granskning skickade We
Robert lindberg tystnade och gav Mikael en uppfordrande blick.
”Det låter som om We
”Den blir bara bättre.”
”Hur vet du allt det här om We
”På 1990-talet jobbade jag på Handelsbanken. Gissa vem som gjorde utredningarna åt bankens representant i SIB?”
”Aha. Berätta mer.”
”Alltså… för att sammanfatta. SIB fick en förklaring av We
”Kom till saken.”
”Men snälla Blomkvist, det är ju det här som är saken. SIB var nöjda med We
”Var fi
”Det är nu historien börjar bli känslig”, sa Lindberg och såg plötsligt förbluffande nykter ut. ”Eftersom du är journalist så är det här off the record.”
”Lägg av. Du kan inte sitta och berätta saker för mig och sedan komma efteråt och säga att jag inte får föra det vidare.”
”Jovisst kan jag det. Det jag har berättat hittills är hur offentligt som helst. Du kan slå upp redovisningen om du vill. Resten av storyn — det jag inte har berättat — får du gärna skriva om, men du måste behandla mig som en anonym källa.”
”Jaha, men enligt gängse terminologi betyder off the record att jag fått veta något i förtroende men inte får skriva om det.”
”Jag skiter i terminologin. Skriv vad fan du vill, men jag är din anonyma källa. Är vi överens?”
”Självklart”, svarade Mikael.
Sett i efterhand hade naturligtvis hans svar varit ett misstag.
”Då så. Den där storyn om Minos utspelade sig alltså för ett dece
”Varför sa du ingenting då du utredde?”
”Jag diskuterade det med min chef. Men grejen var att det inte fa
”Jaha.”
”Saken är den att några år senare, i mitten av 1990-talet, gjorde min bank lite affärer med We
”Han blåste er på pengar?”
”Nej, inte riktigt så grovt. Vi tjänade båda på affärerna. Det var snarare att… jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Nu är jag i
”Jag vet vad du menar.”
”Mitt intryck var att karln helt enkelt var en bluff. Han var inte alls särskilt ekonomiskt begåvad. Tvärtom, jag uppfattade honom som ofattbart grund i vissa frågor. Han hade några riktigt skärpta young warriorssom rådgivare, men jag tyckte hjärtligt illa om honom personligen.”
”Okej.”
”För något år sedan åkte jag ned till Polen i ett helt a
”Uttalandet antyder att borgmästaren i Lodz är en begåvad karl, men fortsätt.”
”Den där frasen låg och malde i bakhuvudet på mig. Nästa dag hade jag ett möte på morgonen men resten av dagen ledigt. Bara på rent jävelskap åkte jag ut och tittade på Minos nedlagda fabrik i en liten by alldeles utanför Lodz, med en krog i en lada och utedass på gården. Den stora Minosfabriken var ett fallfärdigt ruckel. En gammal lagerbyggnad i korrugerad plåt som Röda armén satt upp på 1950-talet. Jag träffade en vakt på tomten som kunde prata lite tyska och fick veta att en av hans kusiner hade arbetat på Minos. Kusinen bodde alldeles intill och vi gick hem till honom. Vakten följde med och tolkade. Är du intresserad av att höra vad han sa?”
”Jag kan knappt bärga mig.”
”Minos startade hösten 1992. Det fa
”Det här börjar likna en story”, erkände Mikael. ”Vad tillverkades egentligen på Minos?”
”Under 1992 och halva 1993 körde de fram helt vanliga pappkartonger till diskmedel och äggkartonger och sådant. Sedan producerade de papperspåsar. Men fabriken hade ständigt ont om råvara och så värst mycket produktion var det aldrig fråga om.”
”Det här låter inte som någon jätteinvestering precis.”
”Jag räknade på det. Den totala hyreskostnaden låg på 15 000 spä