Страница 46 из 128
”Nej, jag tycker inte det är särskilt kul att bli knullad i ändan — men vad fan har du med det att göra?”
Det var enda gången hon hade brusat upp i Bjurmans sällskap. Hon var medveten om hur he
Bjurman var en serious Pain in the Assoch han var — insåg hon — på väg att uppgraderas till ett Major Problem.
KAPITEL 11: Lördag 1 februari — Tisdag 18 februari
Under de korta timmar som det var ljust på lördagen gick Mikael och Erika en promenad förbi stughamnen längs vägen mot Östergården. Trots att Mikael hade bott på Hedebyön en månad hade han aldrig tidigare promenerat inåt ön; kyla med omväxlande snöstormar hade effektivt avskräckt från sådana övningar. Men lördagen var solig och behaglig, precis som om Erika hade tagit med sig en antydan till vårväder bortåt horisonten. Det var bara 5 grader kallt. Vägen kantades av meterhöga plogkanter. Så fort de lämnat stugområdet var de i
När de passerade uppfarten till Vangerska gården knackade Henrik Vanger kraftigt på fönstret på övervåningen och vinkade bestämt att de skulle komma upp. Mikael och Erika tittade på varandra.
”Vill du träffa en industrilegend?” frågade Mikael.
”Bits han?”
”Inte på lördagar.”
Henrik Vanger tog emot i dörren till arbetsrummet och skakade hand.
”Jag kä
En av Erikas mest framträdande egenskaper var he
Erika inledde med att ogenerat ba
Under fem minuter diskuterade de hans tillkortakommanden i högst retfulla ordalag. Mikael lutade sig tillbaka och låtsades förnärmad, men rynkade pa
Mikael häpnade; kommentarerna var bara skämt, men han hade inte tidigare upplevt Henrik Vanger så ledig och avslappnad. Han såg plötsligt framför sig hur en femtio år yngre — äsch, trettio år yngre — Henrik Vanger måste ha varit en charmerande förförare och attraktiv kvi
Mikael tog en klunk kaffe och spetsade öronen igen då han insåg att samtalet plötsligt hade blivit allvarligt och handlade om Mille
”Jag har förstått på Mikael att ni har problem med tidningen.” Erika sneglade på Mikael. ”Nej, han har inte diskuterat era interna göranden och låtanden, men man måste vara både blind och döv för att missa att er tidning precis som Vangerföretagen befi
”Vi kommer nog att reda upp situationen”, svarade Erika försiktigt.
”Det tvivlar jag på”, replikerade Henrik Vanger.
”Varför det?”
”Låt oss se, hur många anställda har ni, sex? En upplaga på 21 000 som kommer en gång i månaden, tryck och distribution, lokaler… Ni behöver en årsomsättning på säg 10 miljoner. Ungefär hälften av den summan måste vara a
”Och?”
”Hans-Erik We
Erika satt avvaktande och iakttog Henrik Vanger. Mikael kom på sig själv med att hålla andan. Vid de tillfällen då han och den gamle hade berört ämnet Mille
”Kan jag få lite mer kaffe?” frågade Erika. Henrik Vanger serverade omedelbart. ”Okej, du har gjort din hemläxa. Vi blöder. Sedan då?”
”Hur länge?”
”Ett halvår har vi på oss att vända. Max åtta nio månader. Men vi har helt enkelt inte tillräckligt med kapital för att klara oss längre än så.”
Den gamles ansikte var outgrundligt då han tittade ut genom fönstret. Kyrkan stod fortfarande kvar.
”Visste ni att jag var tidningsägare en gång i tiden?”
Både Mikael och Erika skakade på huvudet. Henrik Vanger skrattade plötsligt.
”Vi ägde sex norrländska dagstidningar. Det var på 1950- och 1960-talet. Det var min pappas idé — han trodde att det kunde vara politiskt fördelaktigt att ha media i ryggen. Vi är faktiskt fortfarande en av ägarna till Hedestads-Kuriren, Birger Vanger är styrelseordförande i ägargruppen. Han är son till Harald”, inflikade han till Mikael.
”Och dessutom kommunpolitiker”, konstaterade Mikael.
”Martin sitter också i styrelsen. Han håller rätt på Birger.”
”Varför avvecklade ni tidningsägandet?” frågade Mikael.
”Strukturrationaliseringen på 1960-talet. Tidningsutgivningen var på något sätt mera en hobby än ett intresse. När vi behövde strama åt budgeten var det en av de första tillgångar vi sålde ut på 1970-talet. Men jag vet vad det i
Frågan var riktad till Erika, som höjde ett ögonbryn och gjorde en gest åt Vanger att fortsätta.
”Jag har inte frågat Mikael om detta och om ni inte vill svara så behöver ni inte säga något. Jag vill veta varför ni hamnade i den här soppan. Hade ni en story eller inte?”
Mikael och Erika utbytte ögonkast. Nu var det Mikaels tur att se outgrundlig ut. Erika tvekade en sekund i