Страница 127 из 128
Mikael Blomkvist granskade bilden, först med ett hastigt ögonkast och därefter med ett allt mer misstroget ansiktsuttryck. Efter några sekunder trevade han efter ett förstoringsglas i sin skrivbordslåda och försökte urskilja detaljerna i ansiktsdragen i tidningens raster.
Han lade slutligen ifrån sig tidningen och satt mållös i flera minuter. Sedan började han skratta så hysteriskt att Christer Malm stack in huvudet och undrade vad som stod på. Mikael viftade avvärjande med handen.
På julaftonens förmiddag åkte Mikael till Årsta och hälsade på sin förra fru och dottern Pernilla och bytte julklappar. Pernilla fick en dator som hon hade önskat sig och som Mikael och Monica köpt tillsammans. Mikael fick en slips av Monica och en deckare av Åke Edwardson av sin dotter. Till skillnad från förra julen var de upprymda av den mediala dramatik som utspelats kring Mille
De åt lunch tillsammans. Mikael sneglade på Pernilla. Han hade inte träffat sin dotter sedan hon plötsligt besökt honom i Hedestad. Han insåg plötsligt att han aldrig hade diskuterat he
Han var ingen bra pappa.
Han pussade sin dotter adjö efter lunchen och mötte Lisbeth Salander vid Slussen och åkte ut till Sandhamn. De hade knappt träffats sedan Mille
Mikael var som alltid underhållande sällskap, men Lisbeth Salander hade en obehaglig känsla av att han granskade he
De tog en promenad till Trovill och tillbaka (vilket Lisbeth uppfattade som slöseri med tid), åt julmiddag på värdshuset och drog sig tillbaka till Mikaels bod där de tände en brasa i täljstenskaminen, satte på en skiva med Elvis och ägnade sig åt anspråkslöst sex. När Lisbeth emellanåt kom upp till ytan försökte hon få grepp om sina egna känslor.
Hon hade inga problem med Mikael som älskare. De hade roligt i sängen. Det var en påtagligt fysisk samvaro. Och han försökte aldrig dressera he
He
Samtidigt — när hon tittade ned på hans sovande figur och lyssnade till hans snarkningar — kände hon att hon aldrig tidigare i sitt liv så förbehållslöst litat på en a
Det enda de aldrig diskuterade var deras relation till varandra. Hon vågade inte och Mikael tog aldrig upp tråden.
Någon gång på a
Att han var nästan dubbelt så gammal brydde hon sig inte om. Inte heller att han var en av Sveriges för ögonblicket mest omskrivna personer, som till och med fu
Med ens förstod hon att kärlek var det ögonblick då hjärtat plötsligt ville brista.
När Mikael vaknade, sent på förmiddagen, hade hon kokat kaffe och dukat fram frukostbröd. Han gjorde he
Den första mellandagen tog Mikael Blomkvist tåget upp till Hedestad. Han hade varma kläder och riktiga vinterskor när Dirch Frode mötte honom på stationen och lågmält gratulerade till de mediala framgångarna. Det var första gången sedan augusti som han besökte Hedestad och det var nästan på dagen ett år sedan han kom dit första gången. De skakade hand och pratade artigt med varandra, men mellan dem fa
Allt var förberett och affärstransaktionen hos Dirch Frode tog bara några minuter. Frode hade erbjudit sig att placera pengarna på ett bekvämt konto utomlands, men Mikael hade insisterat på att det skulle betalas ut som vanligt arvode i vita pengar till hans företag.
”Jag har inte råd med någon a
Besöket var inte enbart av ekonomisk natur. Mikael hade kvar kläder, böcker och en del personliga tillhörigheter i gäststugan sedan han och Lisbeth brådstörtat lämnat Hedeby.
Henrik Vanger var fortfarande bräcklig efter sin hjärtattack, men han hade flyttat tillbaka hem från Hedestads sjukhem. Han hade ständigt sällskap av en inhyrd privatsköterska, som vägrade låta honom göra långa promenader, gå i trappor och diskutera sådant som kunde uppröra honom. Just i mellandagarna hade han dessutom drabbats av en mild förkylning och omgående beordrats att inta sängläge.
”Dessutom är hon dyr”, klagade Henrik Vanger.
Mikael Blomkvist var föga upprörd och ansåg att den gamle hade råd med den utgiften med tanke på hur många skattekronor han hade försnillat under sitt liv. Henrik Vanger betraktade honom surmulet i
”Fan också, du var värd varenda krona. Jag visste väl det.”
Ӏrligt talat, jag trodde aldrig att jag skulle ku
”Jag tänker inte tacka dig”, sa Henrik Vanger.
”Det har jag aldrig förväntat mig”, svarade Mikael.
”Du har fått ordentligt betalt.”
”Jag klagar inte.”
”Du gjorde ett jobb åt mig och lönen ska vara tack nog.”
”Jag är bara här för att säga att jag betraktar jobbet som avslutat.”
Henrik Vanger krökte på läpparna. ”Du har inte avslutat jobbet”, sa han.
”Jag vet det.”
”Du har inte skrivit krönikan om familjen Vanger som vi kom överens om.”
”Jag vet det. Jag kommer inte att skriva den.”
De satt tysta en stund och begrundade kontraktsbrottet. Därefter fortsatte Mikael:
”Jag kan inte skriva storyn. Jag kan inte berätta om familjen Vanger och avsiktligt utelämna den mest centrala handlingen de senaste dece
”Jag förstår ditt dilemma och jag är tacksam för det val du har gjort.”
”Alltså går jag ifrån storyn.”
Henrik Vanger nickade.
”Grattis. Du lyckades korrumpera mig. Jag ska förstöra alla anteckningar och bandupptagningar med dig.”
”Jag tycker faktiskt inte att du blev korrumperad”, sa Henrik Vanger.
”Det kä
”Du hade att välja mellan ditt jobb som journalist och ditt jobb som medmä