Страница 101 из 128
Lisbeth Salander vred på huvudet i samma ögonblick som Martin Vanger försva
”Jag tar honom”, sa hon och rusade mot dörren. Hon fångade upp nycklarna i farten och kastade dem med en backhand på golvet intill Mikael.
Mikael försökte ropa till he
Lisbeth hade inte glömt att Martin Vanger hade ett gevär någonstans och sta
Hon rusade tillbaka och ut genom smitdörren i garageporten. Från biluppfarten såg hon ett par baklyktor passera Henrik Vangers hus och svänga ned mot bron, och hon rusade efter för allt vad he
Han hade kanske nittio sekunders försprång då hon kom fram till rondellen vid uppfarten till E4:an. Hon kunde inte se honom. Hon bromsade in och stängde motorn och lyssnade.
Himlen var fylld av tunga moln. Vid horisonten såg hon en antydan till gryning. Sedan hörde hon motorljud och såg en glimt av Martin Vangers bil på E4:an på väg söderut. Lisbeth sparkade igång motorn igen, lade in en växel och passerade under viadukten. Hon höll 80 km i timmen då hon kom upp genom kurvan i uppfarten. Framför he
Konsekvensanalys. Vad gör jag nu?
Hon drog ned gasen till rimligare 120 km i timmen och höll jämna steg med honom. Hon förlorade honom ur sikte i några sekunder när de passerade några skarpa kurvor. Sedan kom de ut på en lång raksträcka. Hon låg ungefär tvåhundra meter efter.
Han måste ha sett lyktan från he
Hon såg lastbilsljusen på långt håll. Det gjorde Martin Vanger också. Helt plötsligt ökade han farten ytterligare och gled över i den motsatta filen när han hade hundrafemtio meter kvar till mötet. Lisbeth såg lastbilen bromsa och frenetiskt blinka med lyktorna, men han avverkade gapet på några sekunder och kollisionen var oundviklig. Martin Vanger körde rakt in i fronten på lastbilen med en fruktansvärd smäll.
Lisbeth Salander bromsade instinktivt. Sedan såg hon hur släpet började lägga sig tvärs över he
Hon fortsatte ytterligare hundrafemtio meter i
Hon drog på gas och var strax i Hedeby och rullade över bron på låga varv. Hon parkerade utanför gäststugan och gick tillbaka till Martin Vangers hus.
Mikael kämpade fortfarande med handbojorna. Hans händer var så bortdomnade att han inte kunde få grepp om nyckeln. Lisbeth låste upp bojorna åt honom och höll honom medan blodet började cirkulera i hans händer igen.
”Martin?” frågade Mikael med hes röst.
”Död. Han styrde rakt in i fronten på en lastbil i 150 kilometer i timmen några kilometer söderut på E4:an.”
Mikael glodde på he
”Vi måste… ringa polisen”, kraxade Mikael. Han hostade plötsligt kraftigt.
”Varför det?” undrade Lisbeth Salander.
I tio minuter var Mikael oförmögen att resa sig. Han satt kvar på golvet, naken och lutad mot en vägg. Han masserade halsen och lyfte vattenflaskan med klumpiga fingrar. Lisbeth väntade tålmodigt till dess att hans känsel började återvända. Hon använde tiden till att fundera.
”Klä på dig.”
Hon använde Mikaels sönderklippta t-tröja för att torka bort fingeravtryck från handbojorna, kniven och golfklubban. Hon tog PET-flaskan med sig.
”Vad gör du?”
”Klä på dig. Det ljusnar ute. Skynda.”
Mikael ställde sig på ostadiga ben och lyckades dra på sig kalsonger och jeans. Han klev i sina sneakers. Lisbeth stoppade hans strumpor i sin jackficka och hejdade honom.
”Exakt vad har du rört härnere i källaren?”
Mikael såg sig omkring. Han försökte komma ihåg. Till sist sa han att han ingenting rört utom dörren och nycklarna. Lisbeth hittade nycklarna i Martin Vangers kavaj som han hade hängt över stolen. Hon torkade noga av dörrhandtaget och strömbrytaren och släckte lampan. Hon ledde Mikael upp för källartrappan och bad honom vänta i passagen medan hon återbördade golfklubban till dess rätta plats. När hon återkom hade hon en mörk t-tröja med sig som hade tillhört Martin Vanger.
”Sätt på dig den. Jag vill inte att någon ska se dig springa omkring med bar överkropp i natt.”
Mikael insåg att han befa
”Om någon har sett oss och frågar vad vi var ute och gjorde i natt, så har du och jag varit ute på udden på en nattpromenad och haft sex med varandra.”
”Lisbeth, jag kan inte…”
”Ställ dig i duschen. Nu.”
Hon hjälpte honom av med kläderna och skickade ut honom i badrummet. Sedan satte hon på kaffepa
”Kom”, sa hon. ”Lägg dig i sängen.”
Hon hämtade plåster och täckte såret med en kompress. Därefter hällde hon upp kaffe och räckte honom en smörgås.
”Jag är inte hungrig”, sa Mikael.
”Ät”, kommenderade Lisbeth Salander och tog en stor tugga av en ostsmörgås.
Mikael blundade en stund. Sedan satte han sig upp och tog en tugga. Halsen ömmade så kraftigt att han endast med nöd kunde svälja.
Lisbeth tog av sig ski
”Låt kaffet svalna en stund. Lägg dig på mage.”
Hon ägnade fem minuter åt att massera hans rygg och smörja in honom med linimentet. Sedan vände hon på honom och gav honom samma behandling på framsidan.
”Du kommer att ha rejäla blåmärken ett tag framöver.”
”Lisbeth, vi måste ringa polisen.”