Страница 10 из 128
Ett ä
Ändå hade han börjat ertappa sig själv med olämpliga dagdrömmar om Lisbeth Salander och han erkände att han inte var helt oberörd i he
Vid ett tillfälle hade Armanskij suttit på ett utomhuskafé på Stortorget i Gamla stan när Lisbeth Salander hade kommit släntrande och slagit sig ned vid ett bord på motsatta sidan av serveringen. Hon var i sällskap med tre flickor och en pojke, som alla var klädda på snarlika sätt. Armanskij hade nyfiket betraktat he
Armanskij undrade hur Salander skulle reagera om han en dag kom till arbetet med grönt hår, slitna jeans och en nedklottrad ski
Hon hade suttit med ryggen mot honom och inte vänt sig om en enda gång och var till synes helt omedveten om att han fa
Hon skrattade sällan eller aldrig. Armanskij tyckte sig dock med tiden ha noterat en mjuknande attityd från he
Ibland kände sig Armanskij så provocerad av he
Vid ett enda tillfälle, då hon hade arbetat åt honom i nio månader, hade han försökt diskutera dessa känslor med he
Hon hade lösgjort sig från hans tafatta omfamning och lämnat festen. Därefter hade hon inte dykt upp på arbetet och inte svarat i mobiltelefonen. Dragan Armanskij hade upplevt he
Tre veckor senare, då Armanskij sent en afton i januari arbetade över för att granska årets bokslut, hade Salander återvänt. Hon hade kommit in i hans rum lika omärkligt som ett spöke och han hade plötsligt blivit varse att hon stod i dunklet en bit i
”Vill du ha kaffe?” hade hon frågat. Hon hade dragit igen dörren och räckt honom en mugg från espressomaskinen i lunchrummet. Han hade stumt tagit emot muggen och känt både lättnad och rädsla när hon hade petat igen dörren med foten och slagit sig ned i besöksstolen och tittat honom rakt i ögonen. Därefter hade hon ställt den förbjudna frågan på ett sätt som varken kunde skämtas bort eller undvikas.
”Dragan, är du kåt på mig?”
Armanskij hade suttit som paralyserad medan han desperat funderat på hur han skulle svara. Hans första impuls hade varit att förorättat förneka allt. Sedan hade han sett he
”Vad får dig att tro det”, frågade han.
”Sättet du tittar på mig, och sättet du inte tittar på mig. Och de gånger du varit på väg att sträcka ut handen och röra vid mig men hejdat dig.”
Han log plötsligt mot he
”Jag har en känsla av att du skulle bita av mig handen om jag lade ett finger på dig.”
Hon log inte. Hon väntade.
”Lisbeth, jag är din chef och även om jag var attraherad av dig så skulle jag aldrig göra något av det.”
Hon väntade fortfarande.
”Oss emellan — ja, det har fu
”Bra. För det kommer aldrig att hända.”
Armanskij hade plötsligt skrattat. Salander hade för första gången sagt något personligt till honom, även om det var det mest negativa besked en man kunde tänkas få. Han försökte hitta lämpliga ord.
”Lisbeth, jag förstår att du inte är intresserad av en gubbe på femtio plus.”
”Jag är inte intresserad av en gubbe på femtio plus som är min chef.” Hon hade hållit upp en hand. ”Vänta, låt mig prata. Du är ibland korkad och irriterande byråkratisk men du är faktiskt också en attraktiv man och… jag kan också kä
Armanskij satt tyst och vågade knappt andas.
”Jag är inte omedveten om vad du gjort för mig och jag är inte otacksam. Jag uppskattar att du faktiskt visade dig vara större än dina fördomar och har gett mig en chans här. Men jag vill inte ha dig som min älskare och du är inte min farsa.”
Hon tystnade. Efter en stund suckade Armanskij hjälplöst. ”Vad vill du egentligen ha mig till?”
”Jag vill fortsätta att jobba för dig. Om det är okej med dig.”
Han hade nickat och därefter svarat he
Hon nickade.
”Du är inte en mä