Karlsson på taket

— Flera tusen, sa Karlsson. Målar dom själv på lediga stunder. Fullt med små tuppar och fåglar och a

— Tänk i alla fall, sa Lillebror. Förresten…kan inte jag få följa med opp och se på ditt hus och dina ångmaskiner och dina tavlor?

— Naturligtvis, sa Karlsson. Självklart! Du är hjärtligt välkommen. En a

— Snart, bad Lillebror.

— Lugn, bara lugn, sa Karlsson. Jag ska städa lite först, men det ska inte ta lång tid. Världens bästa snabbstädare, gissa vem det är, undrade Karlsson skälmaktigt.

— Det kanske är du, sa Lillebror.

— Kanske, skrek Karlsson, kanske…det behöver du inte tvivla på en minut. Världens bästa snabbstädare, det är Karlsson på Taket, det vet varenda mä

Och Lillebror trodde gärna att Karlsson var ”världens bästa” ifråga om allting. Säkert var han världens bästa lekkamrat också, det kunde man kä

Men om han kommer dragande med sin gamla Joffa i morron, så ska jag tala om för honom om Karlsson, tänkte Lillebror. ’Vad är Joffa mot Karlsson på Taket’, ska jag säga.

Ändå fa

Karlsson avbröt hans funderingar.

— Jag kä

Lillebror skakade på huvudet. Ångmaskinen, ja! Nu hade han ju Karlsson här, nu kunde mamma och pappa få se, att Karlsson fa

— Vill du komma med och hälsa på min mamma och pappa, frågade Lillebror.

— Förtjust, sa Karlsson. Det blir roligt för dom att få träffa mig, vacker och genomklok som jag är!

Karlsson spatserade fram och tillbaka över golvet och såg belåten ut.

— Lagom tjock också, la han till. En man i sina bästa år. Blir roligt för din mamma att få träffa mig.

Just i det ögonblicket kände Lillebror det första svaga oset av nystekta köttbullar från köket, och han visste att det strax skulle vara tid att äta middag. Lillebror beslöt att vänta till efter middagen med att låta Karlsson få hälsa på mamma och pappa. Det är aldrig bra att störa mammor, när de steker köttbullar. Dessutom kunde det ju hända, att mamma eller pappa tänkte börja tala med Karlsson om ångmaskinen och fläckarna på bokhyllan. Och det måste förhindras. Det måste till varje pris förhindras. Vid middagsbordet skulle Lillebror nog på något listigt sätt ku

— Varsågod, här har ni Karlsson på Taket, skulle han säga. Vad de skulle bli häpna, det skulle verkligen bli roligt att se hur häpna de blev.

Karlsson hade slutat spatsera. Han stod stilla och vädrade som en fågelhund.

— Köttbullar, sa han, små goda små köttbullar tycker jag mycke’ om.

Lillebror blev lite generad. Det fa

— Vill du sta

Men en alldeles okänd liten tjock farbror, som hade förstört en ångmaskin och satt fläckar på bokhyllan — nej, det gick verkligen inte för sig.

Fast nu hade ju de

— Vänta här ett slag, sa Lillebror, så ska jag gå ut i köket och hämta nåra.

Karlsson nickade belåtet.

— Bra, sa han. Bra! Men skynda dig! Man blir inte mätt av att bara titta på tavlor — utan tuppar eller nånting!

Lillebror kilade kvickt ut i köket. Där stod mamma vid spisen i rutigt förkläde och i det allra härligaste köttbullsos. Hon skakade den stora stekpa

— Hej, Lillebror, sa mamma. Nu ska vi snart äta.

— Snälla mamma, kan jag inte få ett par köttbullar på ett tefat och ta med mig in till mig, sa Lillebror med sin mest övertalande röst.

— Älskling, vi ska ju äta om ett par minuter, sa mamma.

— Ja, men ändå, sa Lillebror. Efter middan ska jag förklara varför.

— Ja, ja, sa mamma. Du ska få ett par stycken då! Hon la sex köttbullar på en liten tallrik. Å, de luktade så härligt, och de var små och bruna och fina precis som de skulle vara. Lillebror bar försiktigt tallriken med båda händerna och kvickade sig tillbaka till sitt rum.

— Här, Karlsson, ropade han, när han öppnade dörren.

Men Karlsson var försvu

— Han har gett sig iväg, sa han högt för sig själv. Men då…

— Pip, hörde han plötsligt någon som sa. Pip! Lillebror såg sig omkring. Långt nere vid fotändan av hans säng — under filtarna — såg han en tjock liten klump som rörde sig. Det var därifrån pipet kom. Och sekunden efteråt stack Karlsson fram ett rött ansikte mellan lakanen.

— Hihi, sa Karlsson. ’Han har gett sig iväg’, sa du. ’Han har gett sig iväg’ — hihi, det har jag ju inte alls det. Det var bara som jag låssade.

Så fick han syn på köttbullarna. Vips vred han på knappen, som han hade på magen, motorn började surra, och Karlsson kom i glidflykt borta från sängen rakt mot tallriken. Han högg sig en köttbulle i förbifarten, steg hastigt upp mot taket och kretsade runt omkring taklampan, belåtet mumsande på köttbullen.

— Delikat, sa han. Underbart god köttbulle! Man skulle nästan ku

Just då ropade mamma utifrån köket:

— Lillebror, vi ska äta, skynda dig att tvätta händerna och kom!

— Jag måste gå ett slag igen, sa Lillebror och satte ifrån sig tallriken. Men jag kommer snart tillbaka. Lova att du väntar på mig!

— Ja, men vad ska jag göra under tiden, sa Karlsson och landade bredvid Lillebror med en liten förebrående duns. Jag måste ha något roligt under tiden. Har du verkligen inga mer ångmaskiner?

— Nej, sa Lillebror, men du kan få låna min bygglåda.

— Kör till, sa Karlsson.

Lillebror hämtade sin bygglåda ur skåpet, där han hade sina leksaker. Det var verkligen en fin bygglåda med många olika delar, som kunde skruvas ihop och göras saker av.

— Här har du, sa han. Man kan bygga bilar och lyftkranar och allt möjligt…

— Tror du inte att världens bästa byggmakare vet, vad man kan bygga och inte bygga, undrade Karlsson.

Sedan stoppade han raskt in ä

— Nu ska vi se, nu ska vi se, sa han och tömde ut alla bygg-grejorna på golvet.

Lillebror var tvungen att gå, fast han mycket hellre skulle ha velat sta