Страница 26 из 64
Och så gick fröken Bock. Lillebror hörde hur hon vred om nyckeln. Nu var han inlåst och kunde inte komma ut. Det kändes otäckt. Han var sprutande arg på fröken Bock. Men på samma gång hade han lite dåligt samvete, för han hade ju inte burit sig riktigt fint åt han heller. Mamma skulle nog tycka att han hade retat Husbocken och varit oförskämd.
Karlsson på taket flyger igen
Mamma, ja …han funderade på om han inte ändå skulle ta och gråta lite.
Men då hörde han ett surrande, och in genom fönstret kom Karlsson.
4
Karlsson bjuder på bullkalas
”Hur skulle det vara med ett litet mellanmål”, sa Karlsson.
”Choklad och bullar på min farstubro …jag bjuder!”
Lillebror bara såg på honom, å, ingen var så underbar som Karlsson, Lillebror skulle vilja krama honom. Det försökte han också göra, men Karlsson knuffade till honom.
”Lugn, bara lugn! Du är inte hos mormor nu. Nå, kommer du med?”
”Om”, sa Lillebror. ”Fast egentligen är jag inlåst. Egentligen sitter jag precis som i fängelse.”
”Tror Husbocken, ja”, sa Karlsson. ”Och det kan hon fortsätta med en stund.”
Hans ögon började lysa, och han tog en rad små belåtna skutt framför Lillebror.
”Vet du vad? Vi leker att du sitter i en fängelsehåla och har det så förskräckligt med en otäck husbock till fångvaktare, och så kommer det en väldigt modig och stark och vacker och lagom tjock hjälte och räddar dej.”
”Vilken då hjälte”, undrade Lillebror. Karlsson tittade förebrående på honom.
”Försök gissa det, om du kan!”
”Jaså, du”, sa Lillebror. ”Men då kan du väl rädda mej nu genast, tycker jag.”
Det hade Karlsson inget emot.
”För han är så rask också, hjälten”, försäkrade Karlsson. ”Snabb som en hök, ja, minsa
Karlsson tog ett stadigt tag om Lillebror och steg snabbt och modigt till väders. Bimbo skällde när han såg Lillebror försvi
”Lugn, bara lugn! Jag kommer snart tillbaka.”
Uppe på Karlssons farstubro låg det tio stycken bullar i rad och såg mycket goda ut.
”Ärligt betalta också varenda en”, sa Karlsson. ”Vi delar rättvist, du tar sju och jag tar sju.”
”Det går väl inte”, sa Lillebror. ”Sju och sju blir fjorton, och här fi
Karlsson skyndade sig att rafsa ihop sju bullar i en liten hög.
”Här är i alla fall mina”, sa han och la en knubbig hand över bullhögen. ”Ni räknar så befängt i skolorna nu för tiden. Men det ska ju inte jag behöva lida för. Vi tar sju var, har jag sagt, och det här är mina.”
Lillebror nickade.
”Jag orkar i alla fall inte äta mer än tre. Men chokladen, var har du den?”
”Nere hos Husbocken”, sa Karlsson. ”Och där ska vi nu hämta den.”
Lillebror tittade förskrämd på honom. Han hade ingen lust att träffa fröken Bock igen och kanske få nya örfilar. Inte begrep han heller hur de skulle komma åt kakaoburken. Den stod ju inte i det öppna fönstret som bullarna hade gjort utan på en hylla bredvid spisen rakt framför ögonen på fröken Bock.
”Hur i all sin dar ska det gå till” frågade Lillebror.
Karlsson skrockade förnöjt.
”Ja, du kan förstås inte räkna ut det, liten dum pojke som du är! Men nu har händelsevis världens bästa filurare tagit hand om saken, så du kan vara alldeles lugn.”
”Ja, men hur …”, började Lillebror.
”Du”, sa Karlsson, ”säj mej, har du nånsin lagt märke till piskbalkongerna som fi
Visst hade Lillebror gjort det. Mamma brukade ju skaka köksmattorna på deras piskbalkong, den låg så bekvämt till, en halvtrappa upp från deras köksdörr räknat.
”Bara tio steg från er ytterdörr”, sa Karlsson. ”Till och med en liten sölkorv som du borde ku
Lillebror förstod ingenting.
”Varför skulle jag knata till piskbalkongen?”
Karlsson suckade.
”Måste man förklara allting för dej, lilla dumma pojke där! Nå, spärra opp örona nu och hör hur jag har tänkt.”
”Ja, jag hör”, sa Lillebror.
”Alltså”, sa Karlsson. ”Liten dum pojke landar med Karlssonflyg på balkongen, knatar sedan en halvtrappa ner och ringer hårt och länge på dörrklockan, fattar du det? Arg husbock i köket hör signalen och går med fasta steg för att öppna …alltså köket tomt! Modig och lagom tjock hjälte flyger in genom fönstret och fort ut igen, nu med kakaoburken i nypan. Liten dum pojke ringer en gång till bara för att retas och springer tillbaka till balkongen. Arg husbock öppnar dörren och blir ä
Och i
Det blev det bästa bullkalas Lillebror hade varit med om.
”Nu mår jag bra”, sa han, när han satt där på bron bredvid Karlsson och tuggade sin bulle och drack sin choklad och tittade ut över Stockholms tak och torn som skimrade i solskenet. Bullarna var goda, chokladen var också utmärkt god. Han hade själv kokat den i
”Och ordentligt betalt vartenda dugg med fem öre som ligger på köksbordet”, sa Karlsson. ”Är man ärlig, så är man, det är inget att göra åt den saken.”
”Var har du fått alla femöringarna ifrån”, undrade Lillebror.
”Från en portmo
”Stackars den som tappade portmo
”Åja”, sa Karlsson, ”är man droskchaufför får man väl hålla ordning på sina grejer då!”
”Hur vet du att det var en droskchaufför”, undrade Lillebror häpen.
”Jag såg när han tappade portmo
Lillebror tittade förebrående på Karlsson. Så där fick man verkligen inte göra med saker som man hittade, det måste han tala om för Karlsson. Men han måste inte tala om det just nu …en a
Karlsson hade snart satt i sig alla sina sju bullar. För Lillebror gick det inte lika fort. Han höll på med sin andra. Den tredje låg bredvid honom på bron.
”A, vad jag mår bra”, sa Lillebror.
Karlsson böjde sig fram och tittade honom stint in i ögonen. ”Nej, det gör du inte. Du mår inte alls bra.”
Han la sin hand på Lillebrors pa